Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nöjesguiden, april 2005

Annons
För länge, länge sedan, i vad som känns som ett land långt, långt borta var Nöjesguiden en fläckfri åsiktsmaskin med kraften att bilda populärkulturell opinion.
Idag ser det annorlunda ut. Sakta med säkert har stilisterna lämnat tidningen. Nuförtiden återstår endast ett gäng oinspirerade skribenter med vad som känns som ett förakt för läsaren.
Dock är inte allt så dåligt. I aprilnumret håller några recensioner förvånansvärt hög klass. Men utöver det har Nöjesguiden utvecklats till ett forum för narcissiska egotrippar, urvattnade försök att vara rolig och artiklar som inte ger läsaren någonting överhuvudtaget.
Exempelvis försöker Piotr Marciniak skapa en snatteritrend i artikeln Shoplifters of the world unite och shoppingreportaget i mitten av tidningen är meningslöst. Dessutom och som kutym sedan något år tillbaka skriver Carl Reinholdtzon Belfrage en artikel om sig själv. Nöjesguiden har möjligheten att återvända till kungatronen, men tyvärr har tidningens utveckling fastnat i en återvändsgränd där föryngring verkar betyda fördumning. Att ta populärkultur på allvar och guida läsaren genom dess djungel verkar ha utvecklats i samförstånd med vårens säkraste tecken: det där glassar betygsätts.
Det är nästan synd att Nöjesguiden är gratis, för annars hade det varit ett nöje att säga upp prenumerationen.

Mer läsning

Annons