Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nuclear Assault

Nuclear Assault
Third world genocide
Steamhammer/Playground

Annons
Betyg: 1

Många av thrashens 1980-talsstorheter har åldrats med förvånansvärt hög värdighet. Flera har tvecklats eller kommit tillbaka med skön retrometal som faktiskt håller måttet även med 2000-talets mått mätt.
Därför är det med rätt stor tragik jag tar emot Nuclear Assaults nya platta, den första bandet snickrat i studio sedan 1993. Danny Lilkers kärnvapensmäll verkar nämligen ha havererat fullständigt. Third world genocide är så becquerelbefriad att man börjar fundera på om thrashklassikern Game over aldrig gjorts eller att MTV:s videoföljetong med Critical mass faktiskt aldrig har ägt rum.
Problemen är många. Att sångaren John Connelly alltid varit något av en rösthaverist är väl en sak, men här låter han som om han gör mäskspritad landsortskaraoke på sig själv. Surt och bräckligt. Precis som den burkiga träskproduktionen.
Till det kommer en kalkonkavalkad som aldrig tar slut. Fjantrock som Whine and cheese och countryparodin Long haired asshole trängs med anskrämligt risiga metallförsök som Glenn's song och helt skeva Discharged reason. Det ena spåret mer irriterande än det andra. Det ena riffet fulare än det andra.
Det känns inte helt okej att Nuclear Assault har blivit hårdrockbuskis värre än Stefan & Krister i Spinal-tappning. Ett slags folkmord i sig.

Mer läsning

Annons