Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ointressant eller otursförföljd?

Se det som en utmaning. Säg någonting — någonting — som Pierce Brosnan gjort som vi inte klarar oss utan.

Annons
Se det som en utmaning. Säg någonting någonting som Pierce Brosnan gjort som vi inte klarar oss utan. Något som satt spår. Något vi verkligen minns. Eller ens något som gett förströelse värd mer än vilket annat tidsfördriv som helst. Det borde man väl kunna kräva av en välbetald skådespelare som gör roll efter roll efter roll efter roll ...

Låt oss börja med Remington Steele, tv-deckaren som var lite smårolig när man var tolv år. Bruce Willis var mycket bättre i Par i brott och Remington Steele var inte mer än en lövtunn Bond-ripoff. Ett träningsläger inför vad som komma skulle, som det visat sig. Och det här med att göra tunna kopior har genom åren blivit en specialitet för Pierce Brosnan.

Först och främst kopierar han sig själv. Mellan den första och sista rollen jag sett honom göra har ingenting förändrats. Rollfigur, mimik, frisyr allt är detsamma. Det är visserligen inte något negativt i sig. Många geniala konstnärer upprepar sig genom hela sina karriärer. De gör dock i regel mer än att kisa och väsa.

En av de få gånger Pierce Brosnan fått uppmärksamhet för sitt skådespeleri är i Skräddaren i Panama, där han enligt många gör ett avsteg från sin vanliga rollfigur. Men förutom att han är lite mindre hjälte än vanligt så är han lika lismande och faktiskt ointressant. Att filmen är bättre än Goldeneye är en annan sak.

Så till Brosnans insats som agent 007, vilken lika mycket som Remington Steele kan kallas Bond-ripoff. Där fick Roger Moore-kritikerna så de teg; en än mer intetsägande tvålgubbe som lönlöst försöker nå upp till Connerys standard.

Men vad minns man sedan? Ingenting, enligt en minienkät bland några som fanns i närheten härom dagen. Remington Steele och James Bond är det som alla nämner. Men sedan blir det tyst. Helt tyst. Någon minns inte ens den romantiska komedin Laws of attraction som hon såg för bara ett par månader sedan. Det säger en del.

Men nu ska inte det här utvecklas till en sågning. Sånt ska man nämligen inte ägna sig åt av hänsyn till dem som tycker om det som kritiseras, får jag ibland höra. Det är en märklig synpunkt. Som att det vore ofint att föredra vitt vin bara för att någon annan gillar rött. Och som om negativ kritik svider alldeles särskilt för en inte alls involverad tredje part.

Men för att göra dessa människor till viljes avslutar jag med följande: Pierce Brosnan är en fantastisk skådespelare. Han har bara haft oturen att medverka i en lång rad mindre minnesvärda produktioner med regissörer som alltid bett honom göra precis samma sak som han gjort tidigare (och hans första regissör gjorde honom ointressant).

Den senaste filmen där Brosnan inte kommer till sin rätt är After the sunset, en närmast genomusel svindlarhistoria som når svenska biografer om någon vecka.

Mer läsning

Annons