Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ombytta roller i Rubin Drangers Askungen

Annons
I två tecknade romaner har Joanna Rubin Dranger beskrivit prestationsångest och relationsproblem i en tid då en kvinna förväntas vara både vd och våp. I sin nya bok tar hon strypgrepp på den ultimata kvinnodockan - Disneys Askungen.


Det finns något diamanthårt över Joanna Rubin Dranger, en analytisk iskyla i ögonen. Blicken och kläderna - vit skjorta, svart sammetsväst och matchande slips - för tankarna till en gammaldags vetenskapsman. Samtidigt berättar hon med barnslig förtjusning om hur hon handmålat och sytt vadderade dockor av figurerna ur "Askungens syster" som ska hänga i ett bokhandelsfönster ("jag kan inte sy så jag är väldigt stolt").

Hennes böcker har samma blandning av kyla och värme. "Fröken Livrädd och kärleken" (1999) och "Fröken Märkvärdig och karriären" (2001) befolkas av stornästa, hjärtevärmande figurer som kämpar sig fram genom en absurd värld av krav och normer. I den senare boken finns en bild av en liten figur i ett stort svart rum och en pil med texten "världens objektivt sett sämsta människa". Det är kanske inte så konstigt att Joanna Rubin Dranger får många frågor av typen "hur mår du egentligen?".

- Det har varit väldigt besvärligt - sammanblandningen mellan mig som person och böckerna. Och den finns ju rent konkret, men det är irriterande när man har jobbat med något i två år och gjort tusentals val för att kunna berätta den här historien. Det blir så reducerande att inte se det politiskt. Det är inget fel att göra något som bygger på ens eget liv, men det blir så tråkigt när det stannar vid det och inte kommer vidare.

För politisk är hon. "Fröken Livrädd" och "Fröken Märkvärdig" hade ett tydligt feministiskt patos, men i nya "Askungens syster" går hon ett steg längre. De sex berättelserna skildrar olika aspekter av kön och makt, från arbetsfördelning i hemmet till diskriminering av kvinnor i kulturlivet. I tre av dem omtolkar hon berättelsen om Askungen. I "Askungen - en ny illustrerad Grimm-klassiker" använder hon bröderna Grimms text men i bilderna syns en arg, storvuxen och initiativrik hjältinna.

- Jag ville visa hur mycket makt man har när man gör bilder. Sagan finns i olika versioner över hela världen och jag upptäckte att Grimmtexten är ganska feministisk. Men den versionen jag läste var illustrerad med väldigt typiska bilder av Askungen där hon är lång och blond och har midjelångt hår och bara står och ser ljuv ut på alla bilderna.

Idén till berättelserna om Askungen kom från minnet av att läsa Disneys barnboksversion av den kända sagan. Sjuåriga Joanna upptäckte att hon inte identifierade sig med den älskliga och ständigt självuppoffrande Askungen utan de avundsjuka och storfotade styvsystrarna. Numera tycker hon illa om Disneys Askungen eftersom hon tycker att den är djupt dubbelmoralisk.

- Sagans sensmoral är densamma i nästan alla versioner - den oansenliga visar sig vara den värdefulla, i jämförelse med de elaka, fåfänga och - ofta - vackra systrarna. Den är en kritik av allt som är ytligt - det som ser vackert och tilltalade ut på ytan kan vara ruttet inuti.

- Askungen i Disneyversionen är en person som absolut inte strider för sig själv, hon går bara med på allting. Och det som Disney har gjort är att ha tagit sagan och behållit sensmoralen "det är fult att vara fåfäng" samtidigt som det är fult att vara ful. Man ska vara född vacker. Tyngdpunkten i berättelsen är att hon får fina klänningar, och från att ha varit jättevacker blir hon bara vackrare och vackrare. Och det tycker jag är absurt - en berättelse som fördömer ytlighet trots att den är så genomytlig.

I en annan av historierna i boken, "Women artists in the 20th and 21st century", skildrar hon sitt eget tjuvlyssnande av två äldre herrar i förlagsbranschen som sitter på ett café och diskuterar vilka författare som ska komma med i en ny antologi. Kvinnliga författare hånas medan Rubin Dranger gömmer sig bakom boken som gett titel åt berättelsen.

-  Det var precis när jag var i startskedet med den här boken och kunde inte komma igång. Och plötsligt sitter de där och ger mig en berättelse. Jag började skriva ner på en påse vad de sade och kände mig jättehemlig.

Inför arbetet med "Askungens syster" rensade hon sin schema på andra uppdrag för att helt kunna koncentrera sig på boken. Det satte avtryck inte bara i hennes arbetstempo utan också i bokens grafiska uttryck.

- Det var så jobbigt att få fyra, fem uppdrag i månaden från olika tidningar och förlag, de väckte helt olika associationer i mitt huvud. Det är skönt med böckerna för då får jag jobba med en bildvärld en längre tid och det grafiska i bilderna får en tillbakaskjuten position. Bilderna ska berätta något i första hand och i andra hand vara dekorativa.

Huvudpersonerna i "Askungens syster" avviker från det traditionella skönhetsidealet, de är punktjejer med små bröst eller rundade 30-åringar med svårtämjt hår. Boken har fått författaren själv att se skönhet i ett nytt ljus.

- Det finns en oskriven lag att ju smalare man är desto vackrare är det. Eftersom det är så modeller ser ut finns det ett kollektiv medvetenhet om att det är lite finare - då har man övervunnit något. Men när jag höll på med berättelsen såg jag folk med nya ögon. Askungen jobbade på vårt Seven-Eleven. Nu kan jag ångra att jag inte gjorde henne ännu rundare. (PM)


Fakta/Joanna Rubin Dranger

Fullständigt namn: Anna Joanna Rubin Dranger.

Född: Den 1 mars 1970.

Bor: I Stockholms innerstad.

Familj: Barn och man.

I cd-spelaren: Barbra Streisand.

Senast lästa bok: Den andra delen i Marjane Satrapis självbiografiska seriesvit "Persepolis".

Favoritfilm: "A long kiss goodnight"

Hjälte: Margaret Atwood, för att hon har skrivit den ultimata boken - "Tjänarinnans berättelse" ("The handmaid´s tale")

Aktuell: Med den tecknade romanen "Askungens syster".

Mer läsning

Annons