Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

På cykel mot regnbågens slut

Annons
I 35 år skrev Ron McLarty bok efter bok medan brevlådan fylldes med "tack, men nej tack". För två år sedan fick Stephen King tag i hans opublicerade roman "Jag minns att jag sprang" - nu har den sålts till 14 länder och ska bli film.


Han ser ut som en vithårig Robin Williams, med samma rastlösa energi och samma breda, skäggiga leende. Det har gått två år sedan Ron McLarty håvade in 14 miljoner kronor i ett budgivningskrig där åtta förlag slogs om att ge ut hans bok, och han har inte slutat le sedan dess.

- Jag skrev i 35 år utan att bli publicerad. Jag har skrivit tio romaner och 44 pjäser, varav bara åtta har spelats. Jag har inga entreprenöregenskaper. Det här har öppnat upp en helt ny värld för mig - jag älskar det.

Parallellt med det till synes fruktlösa skrivandet har Ron McLarty i alla år arbetat som skådespelare. Han har gästspelat i serier som "Sex and the city" och "Ed", och gjort mindre roller i filmer av varierande kvalitet, bland annat Kevin Costners extremsågade "The postman".

- Jag har en fördel av att vara skådespelare när det gäller kontakten med läsarna. Nyligen skulle jag och två andra författare tala inför ett par tusen människor på en bokmässa och jag önskade att de var fler, jag hade mina skämt färdiga och var sugen på att prata. De andra två vågade inte gå upp på scenen - författare är blyga. En skådespelare kan inte vara blyg och introvert, alla stjärnor som låtsas att de är blyga fejkar bara, det vet vi alla. Så jag gillar den aspekten, att få ställa mig framför folk och prata om mig, mig och mig.

"Jag minns att jag sprang" handlar om Smithy Ide, en kraftigt överviktig 43-årig Vietnamveteran från Rhode Island som jobbar på en leksaksfabrik och dricker sig redlös varje kväll. För 20 år sedan försvann hans schizofrena syster Bethany och sedan dess har Smithys liv stått stilla.

Två dramatiska händelser väcker honom ur dvalan. Smithys föräldrar dör i en bilolycka och i deras kvarlämnade post hittar han ett brev från Los Angeles socialförvaltning. Bethany har hittats död. På en ingivelse tar Smithy sin gamla cykel och ger sig av mot Kalifornien för att hämta hem hennes kropp.

Idén till boken föddes 1988 när Ron McLartys föräldrar omkom i en bilolycka, mycket lik den som skildras i boken. Skrivandet blev ett sätt att bearbeta händelsen. Men det är också det enda självbiografiska inslaget i boken - något som många läsare har svårt att ta till sig.

- De vill att romaner verkligen ska ha hänt. Ibland vill jag bara skrika "det är inte en faktabok!". Jag pratade om boken i en bokhandel i Los Angeles och samma kille envisades med att ställa frågor som "var du väldigt trött efter resan?", "tappade du lusten när du kom till bergen", "var det läskigt i öknen?". Till sist lät jag honom hållas, "ja, det var jätteläskigt".

Smithy Ides resa över den amerikanska kontinenten är kantad av möten med andra människor. Ofta åker han på stryk, lika ofta möts han av kärlek och medkänsla. Med sin brist på förutfattade meningar och polerade manér kommer han främlingar inpå livet, från den 89-åriga gatukonstnärinnan på Manhattan till den aidssjuke trädgårdsmästaren i Indiana.

- Jag tycker att livet är oförutsägbart och mycket av hans resa kom till under tiden jag skrev den. Formen bara blev sådan. När jag väl hade etablerat karaktärerna kom händelseförloppet, vem han stöter på och så, nästan till undermedvetet. Jag gick ur vägen för mig själv för första gången och lät karaktärerna vara i fred.

Egentligen publicerades "Jag minns att jag sprang" redan för tolv år sedan, men bara som ljudbok. McLarty arbetade med att läsa in böcker av författare som Danielle Steele och Thomas Harris och mot att han läste in några böcker gratis för ett förlag kunde han köpa sig en plats i deras katalog. Tio år senare hade han nästan glömt inspelningen och satt i en bil mellan New York och Los Angeles när telefonen ringde.

- Det var en av mina vänner och sa "du måste läsa Entertainment Weekly". Jag stannade vid en bokaffär och köpte tidningen, och på förstasidan puffade man för en artikel: "Ron McLartys "Jag minns att jag sprang" - den bästa boken du inte kan läsa, av Stephen King". Han hade skrivit en hel artikel om min bok och jag tänkte "nu blir jag publicerad, i en liten pocketbok, jag får några tusen dollar så att jag får tillbaka mina frimärkskostnader".

- Men när jag kom till LA hade jag en agent som satte upp en auktion med åtta förlag. Jag fick en massa samtal där alla sade hur underbar jag var - efter 35 år då alla hade sagt att jag var usel. Jag sålde två böcker för miljontals kronor, filmrättigheterna för miljontals dollar. För 20 år sedan hade jag sagt att det reflekterade hur bra jag är men nu säger jag bara "nyp mig".

Förutom det förbättrade självförtroendet har framgången inte förändrat Ron McLartys liv särskilt mycket. Han varvar fortfarande skrivandet med tv- och filmjobb ("närmast ska jag spela Donald Trumps pappa i en urfånig tv-film") och har inte lagt sig till med något vidlyftigt miljonärsleverne (" fast när dammet har lagt sig ska jag åka på några riktigt extravaganta fisketurer").

- Jag åkte till mitt gamla universitet för att ta emot ett pris för två veckor sedan. Och alla de här människorna som jag gick i skolan med berättade hur mycket de såg fram emot att pensioneras! Jag har ju bara börjat - jag tycker att det är härligt att få börja på nytt. Jag har en massa idéer för nya böcker och jag vill ha en ordenlig karriär tills jag dör.

Just nu lägger han sista handen vid manuset till filmatiseringen av "Jag minns att jag sprang". Filmen ska regisseras av Alfonso Cuarón, den mexikanske filmaren som gjorde "Din morsa också!" och "Harry Potter och fången från Azkaban".

- Det är ett litet mirakel. Jag vet inte när inspelningen inleds men att de ska göra den är skrivet i sten, säger Ron McLarty.

Vill du göra en roll i filmen?

- (skratt) Nej, jag vill bara skriva den. Jag vill skriva utan att tänka på mig själv i någon av rollerna - då skulle den rollen, även om den var liten, bli bättre än alla de andra. Och det vore inte rättvist. (PM)


Fakta/Ron McLarty

Fullständigt namn: Ronald William McLarty.

Född: Den 14 april 1947 i Providence, Rhode Island.

Bor: I New York.

Familj: Hustrun Kate och tre söner: skådespelaren Zachary (30), brandmannen Lukas (27) och jazzmusikern Matthew (26)

I cd-spelaren: Rod Stewarts "Great American songbook"-serie.

Senast lästa bok: "The road home" av Jim Harrison.

Favoritfilm: "Förföljaren" från 1956 med John Wayne och Natalie Wood.

Om skådespeleri: Det är min entrébiljett in i världen, där får jag all min information. Och jag älskar skådespelare för de är så fulla av hopp. Jag har en vän, en kvinna på nästan 80 och hon berättade häromdagen att hon såg fram emot en speciell audition för att hon trodde att den skulle vara bra för hennes karriär. Hon är 80 år! Wow, vi är galna! Det finns något evigt med att vara en skådespelare, något evigt hoppfullt.

Aktuell: Med den svenska utgåvan av hans första publicerade roman, "Jag minns att jag sprang". Nästa år ska den filmas.

Mer läsning

Annons