Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Paret Berglins ger sig aldrig

/
  • Den grå vardagen är en guldgruva för Jan Berglin. Skämttecknaren som tillsammans med frun Maria är föräldrar till serien Berlins.
  • Ni kanske har sett de stornästa figurerna i Sundsvalls Tidning. Nu finns även det 15:e albumet ute i handeln.
  • Den grå vardagen är en guldgruva för Jan Berglin. Skämttecknaren som tillsammans med frun Maria är föräldrar till serien Berlins.

1992 kom det första albumet.

Nyligen det allra senaste.

– Vi ger oss aldrig, säger Jan Berglin.

Och vi det är han och frun Maria – paret från Gävle som är föräldrar till skämtserien Berglins.

Annons

Sedan cirka två år tillbaka har ni kunnat följa de stornästa figurerna i Sundsvalls Tidning.

Teckningar "som handlar om familjelivet, kvartssamtalen, middagstjatet, de smutsiga snöhögarna, helgträsket och hela jämra skiten".

För att nu låna en mening från baksidan av det nysläppta samlingsalbumet Varje dag man inte köper en pizza är en seger.

Den grå vardagen kan uppenbarligen vara guldgruva. En källa till ett gott skratt. Eller en anledning till åtminstone en eller två sekunders reflektion.

Eller som Jan Berglin säger:

– I vardagen och verkligheten tar aldrig dumheterna slut.

Det mesta av deras material kommer från den riktiga världen. I bland rakt av.

– Ofta går inte de bästa grejerna att använda, de kan vara för avslöjande. Och i bland kan det gå ett år innan vi använder det vi har fångat upp. Det gäller att hitta rätt sammanhang, säger Jan Berglin.

För sju-åtta år sedan blev signaturen Berglins i stället för Berglin.

– Maria har ju varit med från början, det var bara löjligt att inte signera teckningarna Berglins. Dessutom har jag bättre grepp om henne nu …

Han skrattar för att sedan tillägga:

– Det här handlar ju verkligen om ett samarbete.

Så vem gör vad …

– Jag grundar mest, gör linjeteckningarna och texterna, med Maria svarar för laveringarna (gråtoning).

Det inleder dagen med ett redaktionsmöte på morgonkvisten, Maria kan komma med en idé eller en enskild replik medan Jan ofta svarar för en punchline. Grovt förenklat. Typ.

Som sagt det handlar om teamwork.

Jan tror att han skulle kunna livnära som enbart skämttecknare.

I dag finns Berglins i inte mindre än nio tidningar, där ST för övrigt råkar vara den nordligaste.

– Det skulle nog gå, men jag har egentligen inga avtal. Tidningarna skulle kunna sparka mig i morgon och i så fall skulle jag ligga lite risigt till, säger Jan.

Så han har ett jobb till.

Som lärare till 40 procent.

– Man behöver vrida upp persiennerna på morgonen. Klä på sig och komma ut i verkligheten, säger Jan och fortsätter:

– Det är viktigt att träffa människor, framför allt ungdomar, annars kan man lätt bli lomhörd. Fast nu jobbar jag visserligen på högskolan och där är eleverna lite äldre.

Likväl kan det föda en idé.

För Berglins producerar ständigt.

– Vi ritar hela tiden, man kan jämföra med en glassmaskin som ständigt tillverkar glass i samma fart. Visst önskar man att det gick att rita fortare men det går inte, säger Jan och fortsätter:

– Och vi har ingen framförhållning. Bryter jag handen eller åker på en hjärnblödning är det stopp.

Stressande kan tyckas, men som Jan själv konstaterar:

– I våra skrytsamma stunder brukar vi säga att vi är proffs.

Så när krampen kommer sliter Berglins vidare och för eller senare dyker en idé upp.

– Jag minns en gång när deadline närmade sig och jag tänkte den här gången är det kört. Men så slog jag på text-tv och såg en blänkare om att i Tyskland skulle de sätta upp en opera om Ingvar Kamprad …

Jan Berglin skrattar igen och citerar en herre vid namn Werner Aspenström:

– Ingenstans går det underligare till än i världen.

Mer läsning

Annons