Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Pipeline: Frida Hyvönen

Annons
Frida Hyvönens briljanta debutalbum Until death comes släpptes i slutet av mars på Sveriges mest popestetiskt tilltalande skivbolag Licking Fingers som drivs av eldsjälarna i the Concretes. Hyvönen är den första utomstående artist som fått möjlighet att ge ut en skiva på bolaget. Onekligen en kvalitetsstämpel som räcker långt och som spädde på förväntningarna inför gårdagens konsert än mer. Till och med är det så att Hyvönens debut med självklarhet redan nu måste kategoriseras som årets bästa svenska album. Ingen annan inhemsk artist förutom Stina Nordenstam har ens en tillstymmelse till chans i jämförelse med Hyvönen.
Så när hon äntrade scenen och placerade sig vid pianot låg det en förväntansfull spänning i luften. Och redan från första stund är Hyvönen och hennes musik som trollbindande. Under de partier där Hyvönen sjunger och spelar svävar hennes totala närvarokänsla runt i Pipelines lokal och greppar tag i publiken. Framförandet är å ena sidan bångstyrigt och å andra sidan varsamt försiktigt, men konstant lika vackert som någonsin den första trevande kyssen ett nyförälskat par ger varandra. Från inledande kompositionen Djuna! via I drive my friend till undersköna N.Y. och framförallt Valerie, som får avsluta konserten, utkristaliseras en bild av Hyvönen där hon lever sig in i varje sekund av sin musik. Inför varje ny låt verkar hon koncentrera sig för att kunna ge framförandet en så rättvis skepnad som möjligt. Detta medför dock att stämningen som bildas också riskerar att rasera i och med det i och för sig humoristiska mellansnack som Hyvönen företar sig. Tyvärr är det just det som händer; eftersom Hyvönens musik är så direkt kopplad till olika känslolägen så blir minsta lilla störning förödande för helheten. Och om det inte hade varit så, hade det inte funnits någon tvekan inför det högsta och bästa betyget.
The Charm gjorde som uppvärmare sin andra spelning någonsin tillsammans. Måhända är det kanske det som gör att jag faller huvudstupa in deras precis lagom skeva poplåtar. Att vara samspelta kan ju vara orsaken till många hemska saker, framförallt otäckt långa solon, så därför emottas the Charms musik med öppna armar. Ansatsen är den bästa och borde snabbt, snabbt, snabbt resultera i en skiva.
BETYG: 4
BETYG: 4

Mer läsning

Annons