Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Povel still going strong

/

Tonhallen: Povel Ramel, Stephan Lundin med flera.

Annons
Vi som besökte Tonhallen igår kväll fick vara med om svensk nöjeshistoria i nästan två timmar med ikonen Povel Ramel i strålkastarljuset. Sedan sex årtionden tillbaka hör Povel Ramel till Sveriges styvaste poeter i genrerna parodi, pastisch och spexdikt, i lyckliga stunder också i satirens genre. Bortsett från nidvisan om Snoddas Nordgren, Snodderian Snoddera, som Povel helhjärtat ångrat, har han varit snäll i sina texter. Han har med förkärlek skrivit om företeelser i stället för personangrepp.
Povel växte upp i 30-talets Stockholm och sög åt sig av dåtidens rika utbud av högstående svenska populärmelodier och filmschlagers, signerade Sylvain, Winter, Gullmar med flera. Han insåg tidigt magin i Karl Gerhards innehållsrika texter. Han trollbands av den tidens ungdomsmusik, den amerikanska swingjazzen. Humor och begåvning är medfödda anlag.
Han har kallats allt från den galne flugighetsbaronen till vår mest genialiske underhållningsartist.
Sittande mitt på scenen dekorerad med foton av Povel från olika epoker tillsammans med estradören och intervjuaren Stephan Lundin öppnade den 84-årige buspojken Ramel på locket till sin skattkammare och avslöjade, med glimten i ögat, en hel del som aldrig berättats tidigare. Exempelvis när han på ett ålagille i Skanör med Sten Broman, Fritiof Nilsson Piraten med flera, sjöng den sanslösa visan om Karl Nilsson och hans brädstaplande. Sten Broman blev så tagen av visan och brast ut i storskratt. Povel imiterade med exakthet Sten Bromans kommentarer, vilket fick oss i publiken att dra på smilbanden. Även duettsången med Evert Taube var en härlig story där Povel imiterade Evert både med rösten och gester.
Det intima samtalet mellan Stephan och Povel varvades emellanåt med musik framförd av Niklas Sundén dragspel, basisten Backa Hans Eriksson och sonen Mikael på gitarr. Det var handplockade melodier ur den långa STIM-listan som registrerat Povel för mer än 900 kompositioner. Redan 1944 kom genombrottslåten, Johanssons boogie woogie vals på skiva och sedan har karriären bara rullat på. När medmusikerna tog paus satte sig Povel vid flygeln och bjöd på fenomenalt tungvrickande och svängigt spel i Fats Wallers anda med en riktigt slängbasande vänsterhand. All musik som Povel själv komponerat har en jazzaura över sig. Det kan inte vara lätt att kompa musikanten Ramel vars musik spritter av upptåg och tvära oväntade kast, både harmoniskt som rytmisk. Skötebarnet under baron Ramels långa och händelserika karriär var tältprojektet Knäppupp som startade 1952 och pågick sedan under 16 humoristiska år. Efter Knäppupp har han fortsatt att roa sin publik med revyer och krogshower med mera.
En av hans mycket speciella egenheter är nyskrivna texter till gamla melodier. Det kan ju vara lätt att trilla dit och sjunga ursprungstexten. Så icke Povel som i kvällens sista nummer bjöd på ett potpurri med nya texter och allt satt som hand i handske. Ordet geni är missbrukat, men när det gäller Povel Ramel är det relevant!
Hans-Erik Bergman

Mer läsning

Annons