Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Pusher"-duon tillbaka där det började

Annons
För nio år sedan förändrade de synen på dansk film med "Pusher". Nu är regissören Nicolas Winding Refn och skådespelaren Mads Mikkelsen tillbaka i Köpenhamns undre värld, i "Pusher II".


De är ett udda par - Nicolas Winding Refn med svartbågade glasögon och modulerad filmskoleamerikanska, Mads Mikkelsen med solbruna filmstjärnedrag och ostyrigt hår. Men under ytan är de tätt sammanbundna.

De debuterade tillsammans - Pusher var Winding Refns långfilmsdebut som regissör och Mikkelsens första långfilm sedan scenskolan. Den 26-årige regissören vägrade göra film efter de rådande mallarna och gav sina skådespelare ett stort ansvar för filmen - resultatet blev en mörk karaktärsstudie av langaren Frank som försöker överleva i Köpenhamns undre värld.

"Pusher", tillsammans med Dogmamanifestet, markerade startskottet för en ny era inom dansk film, där mediet togs över av en ny generation regissörer, manusförfattare och skådespelare.

- Då började unga människor se på dansk film på bio, den blev extremt populär och vi sålde massor med biobiljetter. Jag vet inte om den danska filmen blev bättre men det spelar nog ingen roll, säger Nicolas Winding Refn.

"Pusher II" kom till av nödvändighet. Winding Refn hade satsat allt på den engelskspråkiga filmen "Fear X" men publiken svek och med fem miljoner i skulder fick han sätta sitt produktionsbolag i konkurs. Med en ny "Pusher" visste han att han kunde väcka filmbolagens och publikens intresse.

- Det här vad det enda sättet, jag var tvungen att göra en film som stod sig kommersiellt. Men jag ville ändå ge den lite integritet. Nu blir "Pusher" en trilogi, med en film om Frank, en om Tonny och en om Milo, den jugoslaviske gangstern.

Hur kändes det att gå tillbaka till "Pusher"-världen?

- Jag var väldigt nervös. Om jag gjorde en uppföljare till min första film och den inte blev bättre skulle det ha varit ett fullständigt fiasko för mig som konstnär. Att göra samma sak, och så funkar det inte - då hade jag lika gärna kunna byta jobb.

- Faktum är att jag är helt ointresserad av kriminalitet, det fascinerar mig inte alls. Däremot är jag intresserad av människor under press och det finns i den kriminella världen - man kan dö när som helst.

I "Pusher" spelade Mads Mikkelsen knarklangaren Franks komiska sidekick Tonny. I "Pusher II" centreras handlingen kring Tonny som precis muckat från fängelset, börjat jobba för sin gangsterpappa Smeden och fått reda på att han själv har blivit far. Men trots att Tonny är med i varenda scen är han ändå alltid i periferin, fullständigt oförmögen att styra sitt eget liv.

- Det var spännande han inte hade någon självinsikt. De flesta rollfigurer nu för tiden har alldeles för stor självinsikt. Vi som skådespelare ska ha det, men inte karaktärerna. Då behåller man trovärdigheten. Jag blir irriterad när jag inte tror på det som pågår på filmduken, säger Mads Mikkelsen.

- Jag gillar filmer som gör ont när man tittar på dem, på ett bra sätt, säger Nicolas Winding Refn. Som får folk att tänka, som tvingar dem att ha en åsikt om karaktärerna. Jag vill visa dem något men de får tycka vad de vill - jag vill inte tala om för folk vad de ska tänka.

Trots att Mads Mikkelsen numera är en av Nordens största stjärnor och har jobbat med en mängd regissörer står Winding Refn fortfarande högst på hans lista.

- Enligt mig är han för dansk film det som alla tror att Lars von Trier är. Visst har von Trier satt Danmark på den internationell filmkartan, men Nicolas Winding Refn släppte in frisk luft i den danska filmvärlden och fick min generation skådespelare att tro på ett nytt sätt att göra film. I "Pusher" fanns en helt ny energi, ett nytt sätt att agera. Han är fortfarande den bäste regissör jag någonsin jobbat med. Om han gav mig 30 sidor skit skulle jag ändå jobba med honom. Han är alltid radikal.

- Jag säger aldrig "så här vill jag ha det, gör så här", förklarar Winding Refn. I stället frågar jag skådisarna "vad vill du göra med det här". Det krävs mod för att klara av det som skådespelare och det har Mads.

Filmen mynnar ut någonstans mitt emellan hopp och förtvivlan. Tonny fattar sitt första självständiga beslut - men är han verkligen kapabel att hålla hela vägen? Winding Refn och Mikkelsen gillar att vi inte får några tydliga svar.

- Jag gillar amerikanska tv-serier eftersom där har man fattat att det inte behövs några slut. Det måste finnas något för publiken att ta med sig. Vårt slut får folk att diskutera: "varför gjorde han så, vad det bra eller dåligt?". Folk måste få använda sina hjärnor.

- Slutet har en stark moral, ett starkt ställningstagande, säger Mads Mikkelsen. För första gången i sitt liv gör han något. Då spelar det ingen roll hur det går sedan. (PM)

Mer läsning

Annons