Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Putte och Viktoria drog fullt hus!

/

Jazzklubben: Viktoria Tolstoy och Putte Wickman med Claes Crona Trio

Annons
Fem etablerade ess i den svenska jazzkortleken drog igår fullt hus på Måndagsjazzen med att framföra sin eminenta musik full av känslor och värme. Vilket satt som hand i handske den här solklara men ack så kylslagna höstdag.
En intressant aspekt när det gäller jazzens stora klarinettister så är alla generationskamrater och två av dem är svenskar. Jimmy Giuffre och Tony Scott föddes 1921, Åke Hasselgård (från Skönsberg) 1922, Buddy De Franco 1923 och Putte Wickman 1924. Samtliga har säkert mer eller mindre inspirerats av Benny Goodman 1909 och Artie Shaw 1910. Alla har satt outplånliga spår i jazzhitoriens annaler.
Mig veterligt är det bara De Franco och gårdagskvällens gäst Putte Wickman som fortfarande spelar aktivt.
Utan att tveka tycker jag att av alla nämnda klarinettister är Putte Wickman den bäste. Han har vårdat och utvecklat sitt spel i 66 år. Det ni! Som synes ingick han mycket tidigt äktenskap med den improviserade musiken. Ett äktenskap som med åren har fördjupats och utvecklats mot oanande höjder. Utöver detta är Putte totalt orädd att anta utmaningar som ligger utanför jazzens sfär. Därigenom får han nya idéer och infallsvinklar vilket han sedan kan överföra till jazzen. Han har sina scener överallt, i kyrkor, på jazzklubbar, konsertestrader etc.
Han var på prima spelhumör igår, inspirerad av den stora publiken, och han gjorde ingen besviken med sitt eleganta spel. Han är som Stenmark var på sin tid, bäst när det gäller. Hans soloprestationer i Dave Brubecks Duke och Classe Cronas Blues For Laila kommer länge att sitta i minnet.
Viktoria Tolstoy är en fantastisk jazzsångerska som sjunger rakt och enkelt direkt ur hjärtat utan en massa störande affektioner och manér. Som 19-åring gjorde hon skivdebut med Sittelalbumet Smile Love and Spice och visade direkt sina stora talanger som hon utvecklat på ett positivt sätt. Hon har förutom den svenska jazzeliten samarbetat med berömdheter som McCoy Tyner, Ray Brown, Toots Thielemans etc.
Redan i det svängiga inledningsnumret Look At Me Now fick hon med sig publiken. Även Lars Gullins Danny´s Dream med nyskriven text av Lina Nyberg, Hoagy Carmichaels The Nearness Of You och bluesen Since I Fell For You tolkades på bästa sätt med innnerlighet och äkta känsla.
När Claes Crona är på spelhumör kan man tro att han klonat fingrarna. Han hinner med så mycket så att man häpnar. Han är en magisk improvisatör som använder hela manualens tangengter i växelvis singelnoter eller feta blockackord. Har men dessutom tillgång till ett superkomp i form av Jörgen Smebys distinkta basspel och Island Östlunds tassande och pådrivande trumspel ska det mycket till om det ska gå åt pipan. Smeby är en mästare att lägga linjära stadiga basgångar men också en driven solist vilket han visade vid ett flertal tillfällen. Eller som Putte sade: Jörgen han rör på händerna, inget död mans grepp som det var när Simon Brehm och Arthur Österwall spelade.
Det har bjudits på mycket bra musik under hösten och den här kvällen med Viktoria, Putte & Cronas Trio var inget undantag. Ytterligare en kväll som belönas med toppbetyg!

Mer läsning

Annons