Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Regnig avslutning på jazzfestivalen

Annons
Skeppsholmen bjöd som vanligt på en varierad och trevlig jazzfestival, trots de tre sista dagarnas regn. Dessutom har man äntligen hittat den perfekta konferencieren i Rickard Olsson.

"Det här var ju riktigt bra!" ropar killen intill mig under Linda Petterssons spelning sista dagen på Stockholm Jazz Festival. Och visst har hon mognat. Med en sensuell scennärvaro och lika tonsäker som alltid blir det välavvägt och skönt. Allra bäst är hon i en oväntad version av U2s I Still Haven't Found What I'm Looking For. Ett intimare sammanhang hade dock passat bättre, nu var det lite för stort och ljust.

I torsdags handlade det mycket om den nya generationens jazz. Dels med norsk jazzelectronica underbart framförd av Beady Belle, dels med grabbiga Sonik Mechatronik Arkestra från Stockholm med Daniel Boyacioglu som gäst. Beady Belle har släppt spännande plattor på Bugge Wesseltofts skivbolag (när får vi se honom på Skeppsholmen?) och SMA experimenterar med effektboxar och saxofoner i olika former. Båda akterna använder även mycket samplat material som komplement, där norrmännen är svävande och groovy medan SMA målar med stora farliga penslar. Uppiggande. Kvällen avslutas fullkomligt lysande av Timbuktu & Damn! Ni får ursäkta, men spelningen på Gatufesten passeras med hästlängder. Kärlek och respekt. Strax innan har världsmusikikonen Angelique Kidjo lyckats överglänsa sin egen musik på scenen när hon dansat med folk från publiken och predikat världsfred.

Fredagen var regnig och poppig, efter att den nyblivne pappan Goran Kajfes bränt av sin skönt syrliga och elektroniska trumpetjazz. Christian Walz och Robyn tangerade sina Gatufestspelningar. Walz lyckas, trots de bästa förutsättningar, inte beröra här heller. Robyn övertygar däremot igen. Endast det hemska vädret gör att det bara blir en fyra.

Efter vår egen Linda tar amerikanen Peter Cincotti över vid flygeln med evergreens och egna kompositioner, där han också känns ärligast. Bara 21 år gammal har han en oväntat stor mognad i rösten och på scenen. "Det är nästan så att man blir bitter" säger Rickard Olsson som sköter sitt värdjobb perfekt hela veckan. Äntligen har festivalen hittat någon som kan hantera publiken! Lördagens absoluta höjdpunkt var utan tvekan nybildade Blue House Jazz Orchestra med Magnus Lindgren och Peter Asplund som ledare. Ett fräscht "all star" storband. Snortajt, ösigt och i sköna arrangemang. En av de många höjdarna var en ömsint hyllning till Monica Zetterlund. Lindgrens och Asplunds mellansnack avslöjade även att de har väldigt kul. Efter dem tedde sig legenderna i A Tribute to Montmartre tyvärr tama och okoncentrerade, där Johnny Griffin var berusad och Lisa Nilsson inte lyckades matcha Toots Thielemans och violinisten Didier Lockwood. Festivalen avslutades i ett salsaparty med Los Van Van från Kuba och fick hela Skeppsholmen att vilja lära sig spanska, jag lovar!

Karin Lönnå



Beady Belle 4
Sonik Mechatronik Arkestra 4
Angelique Kidjo 3
Timbuktu & Damn! 5
Goran Kajfes Headspin 3
Christian Walz 2
Robyn 4
Linda Pettersson 3
Peter Cincotti 3
Blue House Jazz Orchestra med Magnus Lindgren och Peter Asplund 5
A Tribute To Montmartre 2
Los Van Van 4

Mer läsning

Annons