Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Reklamkänslan hos Bon består

Vinjett: Tidskrift
Bon, nummer 26

Annons
Ett visst mått av upprepning, nötning och tydlighet krävs för att en tidskrift ska etableras på marknaden. Det ligger i sakens natur. Utspelen får inte vara för djärva. Samtidigt gäller det att framhäva samtidens allt dimmigare gryningar. Metoden är stilen; med hjälp av denna uppstår svar. Speciellt nödvändigt så när innehållet fokuserar på mode, konst samt populärkultur i allmänhet.
I aktuella numret av Bon står det på ledarplats: "På ytan kan vår 31-sidiga fiskespecial verka som ett långskott, men du som kan din Bon vet bättre. Trender som föds och dör, passion och prylgalenskap, heliga platser och ikoner fiskevärlden är mer lik Bon än du anar."
Tydligen är det fiske som är modeflugan för sommaren. I alla fall om Bon får bestämma. Kunskapstörst och sökandet efter nya uttrycksmedel lider inte tidningen brist på. Men framställningen, den tryckta tidningen som resultat, har mer att önska. Känslan av att reklam är sidornas dominant tränger tillbaka redaktionens artiklar, vilket i sin tur hämmar läsupplevelsen.
Endast Sofia Hallströms text Made in Brazil, som handlar om landets framtida modeutsikter samt konstnärinnan Joanna Rytels härligt provocerande krönika lägger jag på minnet. All annan läsning är lättsmält med smak av träighet.
Från och till måste jag peppa mig själv för att fortsätta bläddra bland sidorna: "Du har ju faktiskt betalat en helårsprenumeration, läs nu den här texten också." Till slut tryter orken. Att Bon ämnar vara framåtskridande är inget hemlighet. Som helhet har dock tidningen hittills aldrig lyckats.

Mer läsning

Annons