Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rheborg visade upp baksidan

/
  • Johan Rheborg vände ut och in på sig själv i Tonhallen och överröstades av publikskratten.

Vi fick ingen Fredde Schiller från tv-succén Solsidan. Däremot fick vi se baksidan på Johan Rheborg, inklusive en intim guidning långt upp i ändtarmen.

Annons

Någon kanske hade hoppats att få se Rheborgs populäraste rollfigurer passera revy när hans turnerande enmansföreställning stannade i Sundsvall på fredagskvällen. Fredrik Schiller, Farbror Barbro, Kenny Starfighter, Örjan Lax lyste dock alla med sin frånvaro. Ett stycke kaxigt Percy Nilegård-underbett dök visserligen upp fast det var mest i förbifarten.

I stället fick vi Rheborg in på bara skinnet, ibland i generande privata portioner. Till exempel i den väl utdragna slutscenen där han berättar om ett ingrepp i ändtarmen. Samtidigt var sekvensen tempohöjaren som knöt ihop föreställningen med den detalj- och bildrika träffsäkerhet som är något av Rheborgs komiksignum.

Vi fick även möta människan bakom masken. En vilsen medelmåtta i grundskolan, en utskälld nybörjare i arbetslivet, en pinsam pappa, en juristutbildad 50-plussare i kroppsligt förfall och med sviktande självförtroende. En livskrisande vuxen som redan tvingats ta avsked av sina föräldrar.

Den allvarliga delen var föreställningens mittpunkt och här, bland frustration, felbehandling och ilska, finns beståndsdelar till den folkkäre artist som Johan Rheborg håller på att utvecklas till att bli. Att hålla låda – och tråden – i över 90 minuter utan förstärkningar är en imponerande bedrift, lika välsmord som inövad.

Nästa rollfigur för Johan Rheborg blir enmansföreställningen om surgubben Ove, som bygger på Fredrik Backmans roman "En man som heter Ove". Om den monologen ska bli lika underhållande får han verkligen ligga i.

"Jag bara återberättar all skit jag varit med om", säger Johan Rheborg och inte heller då sätter publiken skrattet i halsen.

Mer läsning

Annons