Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Robbie är bättre på scengolvet

/

Robbie Williams
Intensive care
(EMI)

Annons
Betyg: 3

På scen är herr Williams svårslagen en fullfjädrad entertainer som mästerligt pendlar mellan spex och elegans. En bildskön spjuver i sitt rätta element. På skiva övertygar han dock inte lika mycket. Det blir för tillrättalagt, för snyggt och prydligt, trots fräcka textrader som "Here I stand victorius/The only one who made you come" (Ghosts) eller "We fuck and fight" (My gay friend).
Dessutom har även denna platta, liksom hans tidigare skivor, inte mer än tre-fyra riktigt bra låtar. Resten blir utfyllnad, som tröttar ut lyssnaren när man inte har nåt att vila ögonen på, eller muntras upp av. Glimten i ögat, som ständigt är närvarande på scen, saknas allt för ofta i musiken.
Intensive care har redan gett oss hitten Tripping, en märklig reggaehybrid som är det enda nyskapande på skivan. Resten av plattan låter som Robbie brukar göra. Flera av spåren kommer givetvis snurra intensivt ända till nästa sommar när han förmodligen kör ännu en gigantisk utomhusturné.
Musiken är ju trots allt gjord för att spelas på stora arenor. Till exempel Sin Sin Sin (med svepande Heroes-gitarrer), svulstiga balladen Advertising space, uppkäftiga Your gay friend (en låt som The Ark skulle döda för), och poppiga Random acts of kindness.
Och förstås Rolling stones-pastischen A place to crash, som faktiskt är mycket bättre än det mesta Jagger & Richards åstadkom på deras senaste platta. Den låten kommer bli ett livemonster, sanna mina ord!

Mer läsning

Annons