Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rocken är död - länge leve Hellacopters

Annons
Nervositet präglar Hellacopters återkomst med nya skiva "Rock & roll is dead". Bandet är tillbaka efter en 19 månader lång paus och innan saker och ting faller på plats är medlemmarna spända. Kommer allt att fungera lika bra som tidigare?


Medlemmarna i Hellacopters har inte varit sysslolösa under pausen utan sysselsatt sig med diverse sidoprojekt. Mest uppmärksammade är sångaren Nicke Anderssons The Solution och gitarristen Robert Dahlqvists Thunder Express. Men trots det fanns det en oro inför att gå tillbaka till replokalen som Hellacopters.

- Jag var skitnervös och kunde knappt sova kvällen innan. Tänk om alla hade blivit mycket sämre? Men det gick bra, vi hade en väldig massa demos som vi repade på under 3-4 veckor. Av 40 låtar hamnade 13 på skivan. Det är en jäkligt jobbig process att spela in en skiva. Men nu är det över och det känns skönt, säger Robert Dahlqvist.

Från debuten "Supershitty to the max" fram till nu har Hellacopters sound gradvis mjuknat. På nya "Rock & roll is dead", som släpps den 8 juni, är nästan alla distade gitarrer borta och fokus har lagts på dynamik snarare än på gitarrmattor. Titeln syftar till att MTV och de stora skivbolagen tagit död på rocken. Men Hellacopters bryr sig inte utan svarar med ett mer mångsidigt sound på "Rock & roll is dead" jämfört med tidigare skivor; den rena rocken blandas upp med lika delar country, soul och punk. Enligt bandet är det en naturlig utveckling.

- Det är så många band i dag som bara handlar om mycket dist och gitarrmattor. Det kändes naturligt att ge nyanserna och anslagen mer utrymme, säger Robert Dahlqvist.

Trummisen Robert Erikson tycker att Hellacopters utveckling handlar om hur soundet förändras.

- Vi var lite nervösa för att det skulle bli ett för spretigt album. Men vilken musikstil vi än ger oss på så blir det ändå Hellacopters till slut. Vi tänker ofta i årtal. På förra skivan skulle det låta som 1978 medan det på den här plattan var 1971-1974, säger trummisen Robert Eriksson.

Här följer en hetsig diskussion om vilka årtal de olika Hellacopters-skivorna representerar. De enas i alla fall om en skiva som de alltid återkommer till soundmässigt; Ramones "Road to ruin".

- Det spelar egentligen ingen roll eftersom alla missuppfattar hela tiden, säger Robert Eriksson.

- Jag kommer ihåg när vi fick en skitbra recension i NME och det engelska skivbolaget var jätteglada och visade oss tidningen. Det stod typ "Hellagood" eller något liknande. Sedan när vi läste recensionen såg vi att de jämförde oss med Guns ´n´ Roses och Queen! Då kastade vi tidningen i väggen. Jag tror att de tyckte att vi var rätt dryga, säger Robert Dahlqvist och skrattar.

Just nu är bandet mitt uppe i att marknadsföra skivan, men redan den 27 maj är det turnépremiär i Mariehamn på Åland. Det var som sagt ett tag sedan de stod på scenen som Hellacopters och även inför livespelandet finns det en nervositet.

- Det är klart att det känns skitkul att ge sig ut på vägarna igen, men det kommer att vara ovant innan allt faller på plats, säger basisten Kenny Håkansson.

- Jag är faktiskt lite nervös, vi har ju inte spelat live på jättelänge, men samtidigt har vi repat en hel del så det ska nog gå bra, säger Robert Dahlqvist.

En titt på Hellacopters turnehistoria visar att bandet har gjort en imponerande mängd spelningar genom åren. Och medlemmarna själva säger de har saknat turnélivet. Inte bara själva konserterna.

- Jag har saknat hela grejen, allt runt omkring. Det man minns mest är småsaker som att det helt plötsligt var jättefint väder i Schweiz. Men det är svårt att komma ifrån att det största minnet är när vi spelade förband till Rolling Stones på Cirkus och vi såg dem repa. Hela Hellacopters står i dörröppningen och kikar på gubbbarna när de spelar slarvigt och tjafsar med varandra. Det var stort, säger Kenny Håkansson. (PM)

Mer läsning

Annons