Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sara Eriksson vill ge en känsla av "usch"

Annons
Överingress: De retar upp, ställer på ända och är obekväma. Med sin konst bryter de tabun och överskrider gränserna för det förväntade. Plötsligt är de överallt - de "fula flickorna". I del två av artikelserien "Fula flickor" möter vi konstnären Sara Erikssson som utmanar med sina textsatta illustrationer.

---

Konstnären Sara Erikssons teckningar väcker associationer. Förvridna och äckliga men samtidigt gulliga, kommenterar de både det viktigaste och det mest triviala.

- Jag gillar det som är både och. Att röra sig mellan humor och tragik, mellan groteskt och fint.


Bokens omslag är ljuslila och har rosa försättsblad. Men de traditionellt gulliga "tjejfärgerna" på konstnären Sara Erikssons bok ger ingen fingervisning om innehållet. Det gör däremot titeln "Jag smetade av mig på tapeten, den ljusa soffan och dig". Inuti möts läsaren av skruvade, laddade, nästan barnsligt ritade teckningar. Figurerna föreställer djurliknande människor med förvridna kroppar och oklar könsidentitet. De berättar historier om maktstrukturer, åtrå och äckel, men också om mer triviala vardagsämnen som tv och nojor. En figur kräks fram ordet "dregel" ur munnen. En annan föreställer en hamster som äter på en penis. På en tredje har ett fluffigt lamm med tillit i blick försetts med texten "Fittjävel".

- Det är roligt med äckel. Som när jag gjorde "Fittjävel"-teckningen. Jag klarade inte av att lammet blev så sött, så jag fick lov att lägga till att det var en fittjävel. Jag klarade inte av att teckna något som blev sött och intetsägande. Det är bättre att vara söt och en fittjävel än att vara söt och intetsägande, säger Sara Eriksson.

- Man vill inte vara bara söt. Man vill ju vara en person, kanske det är vad det handlar om. En person och inte bara en stereotyp.

"Jag smetade av mig på tapeten, den ljusa soffan och dig" är Sara Erikssons debut. Hon är 27 år gammal och utbildad på Konsthögskolan i Umeå. Teckningarna, som hon har samlat på sig de senaste åren, publicerade hon från början i egna fanzines som hon tryckte upp och sålde i liten upplaga. Så småningom föddes lusten att presentera dem i bokform och i april gav förlaget Modernista ut boken.

Sara Erikssons teckningar har drag av såväl Lena Cronqvists skrämmande små flickor och Jan Stenmarks korthuggna bildsatta konstateranden. Själv uttrycker hon ett ganska ljumt intresse för båda och hänvisar i stället till amerikanska skrammelrockarna Sonic Youth som en stor inspirationskälla. Där finns också en vilja att inspirera andra att skapa själva, en lockelse i formens frihet och möjligheten att säga något litet om väldigt mycket.

- Det är bra och skönt att säga sitt och kunna ändra sig. Det kan vara politik fast det inte är politik. Man kan säga saker på ett annat sätt än om man pratar med någon eller skriver debattinlägg. Det är ett annat språk som passar mig bättre, ett reflekterande sätt att kommunicera. Jag känner inte att jag behöver ha ett färdigt statement och kan motsäga mig själv med en annan teckning. För mig är det väldigt intressant, säger hon.

Också centralt i Sara Erikssons teckningar är maktstrukturer. Dess nyanser och subtilitet fascinerar henne lika mycket som det faktum att maktförhållandet mellan två människor i sig kan vara tabu. Hon använder ofta djurfigurer för att tydliggöra de maktstrukturer hon ser i samhället. Figuren i raffset och strumpeband som meddelar "jag ville vara så sexig, men jag lämnade snorpapper i hela din säng", har aphuvud och huggtänder. Ett annat flickdjur står yxbeväpnat i en dörröppning med bildtexten "Militant rädd".

- Jag har alltid gillat att teckna djur över huvud taget. De har fina former att teckna och andra proportioner än människor. Sedan har det också att göra med något slags makutövande, att en mänsklig gestalt oftast blir den som har övertaget - i vår värld är det ju ofta så.

Sara Erikssons debut har fått ganska bra recensioner av tidningarna och av läsare som har hört av sig via hennes hemsida. På andra håll är tongångarna dock inte lika positiva. Några tycker att hennes teckningar lika gärna kunde vara gjorda av en sjuåring, medan andra tycker att det blir för mycket snusk. Internetsajten Dagens Bok har kallat hennes teckningar för "terapeutiska streckgubbar" och tvivlar på dess konstnärliga värde. Situation Sthlm skrev att boken inte höll hela vägen för att "pennan inte kan hålla sig från att ideligen halka ner i byxorna".

- Ja, vad tänker man? Jag känner att de inte förstår den delen av vad jag gör, för jag tycker att de är viktiga. Snuskteckningarna behövs och är inte så snuskiga heller, de är snarare viktorianskt snuskiga. Hur snuskigt kan det bli med könlösa varelser, jag vet inte? Eller det kanske blir ännu värre då, ha ha!

- Det är okej om folk tycker att det är ointressant, men om de säger att jag gör dåliga teckningar blir jag frustrerad. Det kan jag inte förstå. Man har en bild av sig själv som tecknare och så säger de att det är fult.

Vill du provocera?

- Inte just provocera, men ge en känsla av "usch". Det handlar om en känsla för det direkta, att fingra på en sorts magkänsla hos folk. Sedan är jag intresserad av actionfilm, jag tycker om det direkta och hårda språket och kan tycka att det är humoristiskt. Jag skrattar åt våld på film för att det alltid är för mycket. Jag tycker att det är kul att de tror att de måste ta i så förbannat mycket för att folk ska förstå.

Många landvinningar har gjorts på jämställdhetens område de senaste decennierna. Men fortfarande är föreställningen och idealet om den söta och snälla flickan stark i samhället. Sara Erikssons bilder är allt annat än söta och snälla:

- Jag tror att väldigt många har svårt att identifiera sig som söt flicka, apropå att man inte får vara äcklig. Jag har aldrig gjort det. Det har alltid funnits något annat som varit viktigare än att nöja sig med att vara en bild av någonting som man kanske inte gillar. Jag har aldrig haft en bild av mig själv som söt och timid över huvud taget. Det finns många andra sätt att vara charmig. (PM)


Fakta Sara Eriksson:

Född: 1978 i Västerås.

Utbildning: Wiks folkhögskola Bild och form 1997-1999, Kunstakademiet i Trondheim 1999-2001 och Konsthögskolan i Umeå 2001-2004.

Utställningar i urval: Trondheim Kunstmuseum, Desemberutstilningen 1999; Fjärdeårsutställningen, Galleri 60, Umeå 2003; UMEÅ! Avgångsutställning, Bildmuseet 2004; Blick 2004, Videoprogram, Moderna Museet i Stockholm 2004.

Mer läsning

Annons