Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Scener från en galleria

Annons

Det droppar vatten från taket i kaféet. Armstödet på den stoppade stolen mitt emot blir blött och det skvätter lite på bordet. Det droppar i affären intill också och vid rulltrapporna. Här och där en vattenpöl på golvet, här och där en hink.

Är det så här det blir när gamla fina hus gång på gång gröps ur och byggs om?

Bostäder blir kontor som blir affärer som blir restauranger som blir "shoppingstråk" under tak. Någonstans en glipa, dold under dämpskivor och dekor. En vanligt skur avslöjar ingenting, men när regnet varar i ett dygn förvandlas huset till ett durkslag.

Jag som många andra köpte just ett paraply i det stora varuhuset utan herravdelning. Det vräker ner där ute.

På skärmen framför mig väljer jag än en gång bort dokumentären Att skiljas av Karin Ekberg, en film jag dragits till sedan jag först hörde talas om den (den är sannolikt jättebra) men som jag nog aldrig kommer att se. Det där bekräftas tillräckligt ändå, nära och långt borta, hela tiden. Dessutom kommer snart Lena Anderssons uppföljare till Egenmäktigt förfarande: Utan personligt ansvar. Någon måtta får det vara.

Måttfullhet.

En kollega berättar skamset om en kväll hemma i köket. Han kom hem, gick in, hälsade på familjen och öppnade kylskåpet. Spontant, direkt från hjärtat utbrast han: "Det är alldeles för mycket mat här!" Sekunden senare västerlandskrisade han över sitt "problem", sin fräckhet. Hur kunde han säga så?

Barnen återvänder efter en tur i gallerian och upplyser om att spelbutikens demokonsol har uppgraderats. Vid bordet bredvid vänder ett sällskap ut och in på kroppsbutikens hela sortiment (mycket smör). Pensionärer dricker kaffe, nya människor skjutsas förbi i vagnar. Vi mitt emellan blickar bakåt och framåt och tittar sedan på telefonen igen. Behagliga bedövning.

En våning ner, ett kvarter bort, där gröps det ur igen. Den gamla interiören, blek och smaklös som överkokt pasta, slängs ut. Sedan in med det nya. Hur länge blir det kvar? Dripp, dropp. Ingenstans syns Woody Allen eller Bette Midler. Det här är andra scener från en annan galleria.

Att skiljas finns i SVT Play ett tag till. Det finns tid att ångra sig, att se den ändå.

Mer läsning

Annons