Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Semestertider, och Ernst dyker upp i tv-rutan och fixar med sitt sommartorp

Annons
Semestertider, och Ernst dyker upp i tv-rutan och fixar med sitt sommartorp. Ett helt nytt hus är det som ska fixas till i år, och ett bottennapp för både Ernst och SVT. Att bygga nytt är i sig inte fel, felet ligger i det faktum att själva inspirations- och inredningstanken av programmet tycks ha byggts bort samtidigt som det nya huset byggdes upp. Borta är de mysiga tittartorpen, i år verkar fokus ligga på annorlunda omgivningar, tågräls, värmländska skogar och värmländska gubbar. Borta är de smarta tipsen och de inspirerade färgsättningarna. Att titta på Sommartorpet i år är bara trist och intetsägande.   

 

Då är det mer lockande att resa än att bygga. Jag känner några som alltid tittar på CNN när de bor på hotell, vare sig de är i New York eller i Göteborg. De skulle lika gärna kunna se CNN hemma, men det gör de inte. Det är det som är poängen. Poängen är att sitta på det tjocka överkastet på hotellsängen på Scandic i Göteborg och se hur vädret blir i New Delhi och Paris och få de senaste nyheterna från resten av värden levererade på engelska och känna sig som en riktig kosmopolit. CNN blir kanalen som flyttar dig nära resten av världen. Så blir plötsligt resan till Göteborg som en semester till New York. Även om pengarna inte räcker hela vägen så vet du i alla fall om det blir sol eller regn på andra sidan atlanten.

 

En semester eller i alla fall miljöombyte behövde den lugna kocken John Burton Race i SVT, som bestämde sig för att lämna karriären och stressen i London för att flytta med hela familjen till en lugn liten by i södra Frankrike. Här ägnar han sig helhjärtat åt det lugna livet och åt att laga mat till familjen.

 

SVT klassar lugna kocken som ett matlagningsprogram, men stämmer verkligen det? Jo för all del, det lagas en del mat och recepten läggs ut på SVT:s hemsida. Men den lugna kocken är ett program som det tar tid att komma underfund med, kanske är det mer ett personporträtt av en man mitt i en livskris och hans familj där vid sidan av. Det går nämligen varken att sätta en etikett eller att bestämma genre. Och de första avsnitten gick helt åt till att försöka bestämma sig, att gilla eller inte gilla? Jag bestämde mig för att inte gilla och för att sluta titta. Intresset hade tappats bort av det otydliga och långsamma. 

 

Men så råkar jag slå på tv:n när det fjärde eller femte avsnittet visas, John Burton Race lagar getost och blir så begeistrad att han köper en hel get, stuvar in den i bakluckan och tar hem den till den mycket skeptiska hustrun. Familjeskildringen är fantastisk. Så är det med det, den långsamma kocken kan inte klassificeras, det är ett program som bara är. Det är intressant, personligt, humoristisk, vackert och tokigt, och ibland också ganska välsmakande.

Kanske behövde jag få semester för att jag skulle förstå.

 

Elin Fagerström

 

 

 

Bildförslag:

 

CNN-väderbild

John Burton Race "lugna kocken"

En get.

Ernst i Sommartorpet

Mer läsning

Annons