Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sevärd fransk dramakomedi

/

Filmstaden (Draken): Jag och min syster Regi: Alexandra Leclère I rollerna: Isabelle Huppert, Catherine Frot, Francois Berléand med flera

Annons
Fransyskan Alexandra Leclères första långfilm, Jag och min syster, gör goda skäl för begreppet dramakomedi. Dramatiken och humorn samsas här osökt med varandra och bjuder på sevärd, värmande och tänkvärd underhållning för stunden.
Två till karaktären helt olika systrar står hela tiden i händelsernas centrum. De har inte setts på tre år.
Från en fransk småstad, där hon arbetar på en skönhetssalong, kommer Louise till Paris för att träffa en förläggare, som visat intresse för hennes romanmanus. Under tre dagar ska hon bo hos och vara tillsammans med sin storasyster Martine.
Louise är spontan och livsglad och förundras som ett nyfiket barn över allt det fantastiska hon får se och vara med om, inte minst det hon får äta, dricka och lyssna på. Hon njuter till fullo av att vara i mångmiljonstaden Paris och med sin charmfullt naiva framtoning tjusar hon många i systerns överklassiga bekantskapskrets. Helt underbar, i sina eleganta tonträffar, är en middagsbjudning, där hon får spela ett slags huvudroll.
Martine är som person raka motsatsen, ständigt rädd att blotta något bakom den kyligt perfekta yta som hon visar fram i alla sammanhang.Hon drivs gradvis till ett för henne allt mera svårkontrollerat vansinne inför systerns allt populärare spontanitet. Innerst inne, visar det sig ganska snart, hatar hon sitt stela och innehållsfattiga överklassliv i Paris, samtidigt som hon skäms över sitt enkla ursprung. Varken känslo- eller förnuftsmässigt kan hon hantera detta dubbla faktum och förvandla det till något positivt. Hon erkänner till och med sin önskan att inte vara så elak.
Efter hand uppenbaras de båda systrarnas relationer till sin grymma och svårt alkoholiserade mamma.
Alexandra Leclères regi är föredömligt säker i de skiftande tonlägena och håller den psykologiska spänningen vid liv ända fram till den icke förutsägbara upplösningen. Philippe Sardes finstämda musik är njutbar och understryker den melankoliska, lätt vemodiga ton ton som går genom hela filmen.

Mer läsning

Annons