Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Showen håller inte för Europa

Annons

Att Loreen skulle vinna Melodifestivalen kom inte som någon större överraskning.

Det var helt enkelt den absolut bästa låten i Melodifestivalen, men tyvärr håller inte scenframträdandet för den stora festivalen, Eurovision Song Contest.

Poetiskt och vackert? Sure.

Väl framfört? Absolut.

En känsla av "Wow? Absolut inte.

Christer Björkman har tillsammans med Loreen mycket att arbeta med innan allt ska avgöras i Baku, Azerbajdzjan. Självklart inte musikaliskt, där får inga större ändringar göras, däremot med koreografin.

De allra flesta som röstar i Europa har inte sett en sekund av bidragen innan tävlingarna och därför gäller det att göra ett så starkt intryck som möjligt på de tre minuter man har på sig.

Då räcker det inte med att sjunga vackert.

Vi behöver en käftsmäll.

Ett framträdande som sticker ut.

Något som får befolkningen i samtliga EBU-länder, från Portugal till Ryssland och Norge till Turkiet, att stanna upp och sitta fastklistrade i 180 sekunder.

Ett scenframträdande i välkoreograferad världsklass.

Då har vi kanske chansen att ta en topplacering.

De senaste veckorna har bidrag från ett helt gäng europeiska länder valts fram och konkurrensen för svenskt vidkommande ser på förhand inte alls särskilt mördande ut.

n Ryssland drar på sig skämtglasögonen och skickar sex falsksjungande tanter.

n Österrike har tappat alla koncept med sina kostymklädda hiphopare. Okej, ett roligt inslag, men rap på rotvälska går knappast hem i de röststarka byarna på balkan.

n Bulgarien discodunkar på ett ganska intetsägande sätt.

n Tyskland skickar en visserligen välproducerad – men tråkig Roman Lob.

Det vi i alla fall kan räkna med när det väl är final i Kristallhallen (som arenan i Baku heter) är att vi kommer att bli överrösta med ballader.

Såväl bra som dåliga, och den senare kategorin lär bli välfylld.

Ett av problemen, och för mig också charmen, med Eurovision är att trender gärna överlappar från ett år till ett annat.

Minns Ruslanas vinst 2004 med "Wild Dances", en neandertalsdoftande dans kryddat med massiva trummor (missförstå mig rätt, det var ett otroligt bra bidrag).

Året efter, i Kiev, kan jag rakt ur minnet dra fram fyra-fem bidrag där taktfast trummande (gärna på pjäser större än deltagarna) överröstade själva sången.

Eller när de utklädda finska orcherna(?) Lordi vann i Aten. Det ledde i sin tur fram till att den tidigare, bortglömda, hårt rockande genren fick en ordentlig skjuts uppåt på ESC-stegen.

Exemplen är många.

Därför är det också extra viktigt att vi inte låter Loreen stå och vagga ensam på scen med suspekta handrörelser och Kung Fu-sparkar.

För när det smäller till – då jävlar ska det smälla till.

***

Samtidigt tycker jag ändå lite synd om Danny. Ingen kommer ihåg en förlorare – särskilt inte om man är en två år i rad. In the club hade klarat sig precis lika bra som Eric Saades Popular som slutade trea i Düsseldorf, tyvärr höll inte årets Amazing samma klass.

Annons