Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skön show i all sin enkelhet

/

Annons
Sundsvalls Teater
Jan Malmsjö
I all enkelhet

Hatten av för ytterligare en av estradernas gentlemen. Dom har blivit ganska många i Sundsvall den senaste tiden. Måndagen var extrem. Jan Malmsjö på anrika Sundsvalls teater i sin föreställning, I all enkelhet och bara ett par kvarter därifrån Putte Wickman med sin klarinett på Jazzklubben. Här kan verkligen man tala om frontalkollision mellan två av svenskt nöjeslivs riktigt stora. En helt vanlig måndagskväll ...
Jag satt faktiskt och önsketänkte lite mitt i Malmsjö-konserten. Tänk om man kunde plocka fram trollstaven och hokus-pokusa samman Wickman, Malmsjö och svängiga Tolstoy ett par timmar bara för denna kväll. Det hade blivit en jättehappening.
Nu ska genast sägas att det blev en riktigt trivsam afton även med Jan Malmsjö ensam på teaterscenen. Han öppnade kvällen med att komma av sig redan i Vilken underbar dag och fick applåder för det. Så hälsar man en gammal cirkushäst välkommen. Och den hjärtliga tonen stod sig föreställningen igenom. Den var ömsesidig och Malmsjö bjöd generöst nästan fram på småtimmarna.
Väl medveten om den enorma mångsidighet han besitter har jag stor respekt för denne sång- och dansman. En estradör av stora mått, en av de allra största genom tiderna. Ingenting inom showbiz har varit honom främmande under den fantastiska karriären. Teater, musikal, schlager, jazz; det funkar lika bra i miniformat som i storslagna shower. Jan Malmsjö har en fantastisk scennärvaro och känner mer än väl sin publik efter alla år i manegen. Han kan konsten att göra succé av en fadäs.
Vi fick provsmaka det mesta på det Malmsjöska smörgåsbordet. Alla måste-låtar fanns där. Bygga upp ett stort berg, Vår bästa tid är nu, Om jag hade pengar men ocksåå Taube, Ferling och Dan Andersson, kryddat med lite Sinatra.
Idel ädel välbekant material men i kombination med det trivsamma mellansnacket från scenkanten, skickliga musikerna Olle Ohlson på gitarr och keybordisten Marcus Fernholm samt den allmänt trevliga stämningen kändes det faktiskt riktigt fräscht och helt rätt en kväll som denna.
En skön show, i all sin enkelhet.

Per-Roger Carlsson

Mer läsning

Annons