Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Slocknade stjärnor tar plats i rampljuset

Annons
Att åldras efter ett liv i rampljuset - det är temat i Ron Harwoods komedi "Kvartetten" som sätts upp på Stockholms stadsteater. Meg Westergren och Lars Lind gör rollerna som två bedagade operadivor.


Meg Westergren och Lars Lind är gamla vänner sedan länge. De har snarlika bakgrunder med en lång karriär i Stockholms teatervärld och tv gjorde dem tidigt till välbekanta ansikten. I år har båda två fyllt 70.

- I den här pjäsen får vi vara i vår egen ålder och nästan i vår egen miljö, teatermiljön. Det är väldigt roligt, säger Meg Westergren.

"Kvartetten" utspelar sig på ett ålderdomshem för pensionerade artister dit tre gamla operadivor (Lars Lind, Gerd Hegnell och Olof Thunberg) dragit sig tillbaka. De dricker te, klagar på personalen och brottas med åldrandets stora frågor.

Men lugnet bryts när den firade operastjärnan Jean (Meg Westergren) gör entré. Hennes ankomst välkomnas inte av hennes före detta man, tenoren Ron (Lind). Men lusten att återigen stå på scen övervinner konflikterna - motvilligt går de fyra med på att sjunga på hemmets galakväll till Verdis minne. Men det blir inte så lätt som de tror.

- Pjäsen behandlar deras existentiella problem, att bli gammal och pensionera sig från en jobb som man ägnat hela sitt liv åt. Och hur djupt det sitter, säger Lars Lind.

- Vårt arbete är så utåtriktat och betittat. När den där berömdheten försvinner kan det vara väldigt svårt för många, säger Meg Westergren.

Hur upplever ni det att åldras som skådespelare?

- Jag tror att män har lättare att få roller - det finns fler manliga roller, säger Meg Westergren. Och jag, jag har bara haft en himla tur. Man ska ha tur i det här jobbet.

- Det finns fördelar med att åldras också, säger Lars Lind. Någon sade till mig "det är så skönt att bli gammal och slippa bli förälskad".

Meg Westergren brister ut i skratt.

- Vad mycket tid man har lagt ner på att vara förälskad! Idiotiskt att sitta och vänta på att någon ska ringa. Så mycket energi man har lagt ner på detta, det är otroligt. Men det är också underbart när människor blir förälskade upp i åren.

Frågor kring åldrande är ständigt aktuella, både i debatten om äldrevården och i diskussionen om den åldersrasism som gör att gamla människor blir osynliggjorda och bortglömda. Med "Kvartetten" vill skådespelarna visa att livet inte är slut efter 65.

- Det är en levande underbar pjäs och jag tror att publiken blir upplyft och stärkt i sin roll som levande människor. Att det går att vara, man behöver inte sjunka ner i något bara för att man är äldre. Vi är en enorm resurs och ska inte tryckas ner för att vi råkar bli gamla. Vi har ju så mycket att ge, säger Meg Westergren.

- Jag vill att publiken ska känna att livet är evigt pågående - det är samma problem livet ut. Det finns inget speciellt datum när man slutar reagera, säger Lars Lind.

För Meg Westergren för pjäsen tankarna till Höstsol, det hem utanför Stockholm dit skådespelare fick komma efter pensioneringen. Nu har Höstsol blivit konferenscenter men under sina glansdagar var det fullt av åldrade artister, bland annat Westergrens båda föräldrar - Inga Tidblad och Håkan Westergren. Den sistnämnde myntade uttrycket "skådespelare är ett jävla pack men de är de enda man kan umgås med".

- Där finns lite atmosfär och möbler kvar sedan det gamla - man kan bo i Inga Tidblads rum och så. Sist jag var där köpte jag en ask med tuggummi med min mammas porträtt på. Ingrid Bergman, Adolf Jahr, Signe Hasso - och så morsan. (PM)


Fakta/Kvartetten

Av: Ron Harwood.

Urpremiär: På Albery Theatre i London 1999.

Sverigepremiär: Den 11 november på Stockholms stadsteater.

Regi: Lena T Hansson.

Översättning: Bodil Malmsten

I rollerna: Meg Westergren, Lars Lind, Olof Thunberg och Gerd Hegnell.

Mer läsning

Annons