Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Spegelblank glaskonst på Borgholms slott

Annons
De tunga stenväggarna och den höga himlen speglar sig i glaset när 36 konstnärer från 14 länder i sommar visar monumentalglas i Borgholms slott på Öland. Årets Global Art Glass tar steget direkt in i världsklassen.


Global Art Glass och Borgholms slott bjuder på en praktfull uppvisning när det monumentala glaset nu för tredje gången intar de mäktiga slottsrummen. Det som från början delvis var en uppvisning av design- och konsthantverksobjekt har denna gång tagit steget till det verkligt skulpturala.

Borgholms slott är vid det här laget känt och eftertraktat som utställningsplats. Numera hör världens främsta glaskonstnärer av sig för att få vara med i Globel Art Glass. Curatorerna Barbro och Börge Kamras har i år valt 26 konstnärer från 14 länder. Några av dem har deltagit de tidigare, ett par av dem möter Borgholms slott för första gången. De talar alla lyriskt om de taklösa rummen, de höga tomma fönstren, de grova väggarna och golven, de historiska vingslagen och möjligheten att mäta sitt eget konstnärskap mot en byggnad som inte bara är tidlös utan också skulptural. Kanske är det därför som flera av konstnärerna har valt att arbeta med spegelglas. Ett glas som fångar in slottets murar och himlen och återkastar bilden förändrad och förvrängd.

Therman Statom, en av världens mest kända glaskonstnärer klär in väggarna i sitt taklösa rum och hämtar ned himlen i ett stort glasbord och i det som ser ut som en speglande öländsk lada. På samma vis underordnar sig japanskan Harumi Yukutake sitt rum. Hennes poetiska installation av närmare

5 000 runda spegelbitar som påminner om vattendroppar, smyger försiktigt runt ett trapphörn för att sedan inta hela rummets golv. Ett stenkast bort låter japanen Kazushi Nakada skimrande bubblor i fattigmanssilver spegla sig som såpbubblor i varandra och i ett av de nyöppnade och nyrenoverade tornen har Hans Christian Berg, Finland, låtit en rymdstation med rymdscannande paraboler landa. Tanken kittlar. Borgholms slott överblickade i kraft av sitt höga läge en gång världen, nu överblickar vi världen genom vår moderna teknik.

Farkostens invånare tycks ha tagit sig in i slottet. I ett av tornrummens mörkaste vrår har engelsmannen Gareth Noel Williams rörande små rymdvarelser slagit sig ned. Kroppsspråket är barnsligt och vädjande där de kryper, sitter och krälar. Till häften i glas, till häften sömmade i läder eller textil.

Flera av konstnärerna speglar sin egen hemhörighet. Finlands store glaskonstnär Oiva Toikka, bjuder på en finsk skogsdunge i klarglas där ljuset skimrar genom iskristaller, medan italienskan Frederica Marangoni spränger sin stora glasvägg i två delar och låter livet flöda hett och rött genom glipan.

I Tróndur Paturssons mäktiga glasformationer som står på pölar av spegelglas, materialiseras Island. Eld och is, lava, berg och hav. Glaspelarna skimrar i alla de färger, mäktiga som vattenkaskaden ur en gejser.

Lika poetisk och dramatisk är amerikanen Danny Lanes trappa mot himlen. En stege i industristål och glas. Lätt och tung på samma gång. Verklig och overklig i sin resa mot ingenting.

Här finns också rysningens poesi i kanadensiska Marya Kazouns små fosterlika varelser i klarglas och svart tyg och i Ulrica Hydman Valliens huslika boxar - gömmor som bakom bemålade besvärjelser döljer ansikten och kroppsformer.

I ett av rummet tycks slottets historia rullas upp. Hjälmen, de svarta repen, den hängande kroppen, det genomstugna objektet för tankarna till en tortyrkammare.

Utställningen rymmer också det sakrala i Bertil Valliens altarlika dubbelvägg och bord fyllt av alla de ting som människor på slottet en gång kan ha nyttjat. Ann Wolff möter människan ansikte mot ansikte i sina stora gjutna glasobjekt och glasbilder där Berlins kosmopolitiska människor introvert blickar mot sitt eget inre.

Då är finländaren Markku Salos industrirobot så mycket mer utåtriktad och lekfull. Smeksamt spiller den vatten över en vacker och dansant klänningen i glas. Lika lekfull är Richard Marquis färgrika djurpark som landat i ett av rummen. Ett litet gäng på mångfärgade vingliga ben, bemålade med allahanda djur och blommor.

Årets Global Art Glass har både tyngd och espri. Framför allt visar utställningen på mångfalden: vad glaskonstnärer idag mäktar utvinna ur ett material som med japanskan Harumi Yukutakes ord "fascinerar för att det är både bestående och efemärt."

Mer läsning

Annons