Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Spelkrönika:Jag har aldrig varit så spelsugen!

Annons
I helgen var det datorfestival. Inte bara i Sundsvall, utan också i Göteborg, där Rixhack tog emot mig och alla
andra spelfanatiker med öppna armar. Allting kändes toppen. Den bärbara datorn var laddad, pennan vässad och kameran prydligt placerad runt halsen hängande i sitt band. Jag var redo för att jobba.
VAD TÄNKTE JAG MED?!
Efter bara några timmar hade spelsuget växt sig till ett enormt begär och där stod jag med en bärbar dator som på sin höjd klarar av Tetris. Att vara på en datorfestival, eller ett lan som det i grund och botten var,
är en speciell upplevelse. Spelandet och alla andra aktiviteter pågår dygnet runt och för mig som journalist gällde det att jag bestämde mig för vad jag ville inrikta mig på.
Mitt mål blev att följa en nordisk tjejklan som spelar Counter-Strike.
De sex tjejerna i klanen Les Seules sopade i turneringen Counter-Strike Female banan med sina sju motståndare.
Pang, pang! Två fiender eliminerade med jubel och grattisrop till följd.
\"Good job! Really nice work girls\". Coachen Robert Larsson hejade friskt på flickorna under alla deras matcher.
Att följa dessa tjejer på sin väg fram till segern gjorde att jag helt glömde bort resten av de lanande ungdomarna som var på plats. Och ju mer jag såg på när de spelade desto mer sugen blev jag på att själv spela Counter-Strike.
Jag blev så desperat att jag, när jag väl var tillbaka i Stockholm, kidnappade min rumskamrats dator och tränade på att pricka fiender medan USA i hockey-VM ägnade sig åt att pricka mål på Sverige.
Efter 20 minuters spelande insåg jag dock att det nog krävs lite (läs mycket) träning innan jag ligger på samma nivå som tjejerna i Les Seules.
Men tänk vilket drömjobb. Tänk att kunna leva på spelandet och faktiskt få betalt för att leka hela dagarna. Att exempelvis få åka till Barcelona och spela datorspel i datorvärldens motsvarighet till VM, CPL, som tjejerna i Les Seules har gjort. Det är kanske nu det är dags att satsa om man ska hinna komma någon vart.
Ja, helgen i Göteborg väckte ett spelsug som under några månader legat helt på is. Ibland behövs det kanske en liten tripp till en stad på andra sidan av Sverige. Kanske behövs det fyra dagar instängd i nersläckta lokaler fyllda med spelgalningar eller fyra dagar bestående av smågodis skräpmat,
Red Bull och för lite sömn för att hitta tillbaka till det som är så roligt med spel.
Nästa gång ska jag ha med mig en bra dator som klarar av mer än Word. Nästa gång ska jag boka en plats mitt bland dem som har fattat grejen med lan; de som faktiskt spelar.
Lan är till för att delta i och inte att skriva om.
Som tur var fanns det i alla fall en dansmatta som jag på ett ytterst tafatt sätt kunde tillfredställa mina leklustar på. Om bara några veckor är det dags för nästa stora lan, Dreamhack i Jönköping
och då är det åter dags att samla Sveriges spelfantaster. Om jag får ledigt från jobbet kommer jag att sitta där, och spela!

Mer läsning

Annons