Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Spelkrönika plus bilder

Annons
Ett onlinespel är ett för mycket

Efter en hel sommar utan internet var det en förnöjd Emmy som kopplade upp sig.

Med nya karaktärer, nya namn och en ny server var jag och mina medspelare redo
att ta oss an Blizzards fantastiska skapelse World of Warcraft. Nu är jag fast.

Men: Bara en månad efter det att jag kämpat mig igenom de första delarna i
spelet var jag tvungen att resa bort för att jobba. I den lilla staden Visby på
Gotland befinner jag mig nu med en bärbar skitdator och inget internet. Under
tiden går livet i den virtuella världen vidare utan mig, och jag kan inte låta
bli att tänka på alla uppdrag jag missar, alla saker jag inte kan sälja och
alla roliga händelser jag inte får uppleva.
Att spela ett onlinespel tillsammans med tusentals människor, där alla är
delaktiga i spelets historia och utveckling, är häftigt. Så häftigt att
miljontals människor är beroende. Jag har till och med hört rykten om att det
startat behandlingshem för World of Warcraft-fanatiker. Det är inte svårt att
fastna i ett riktigt bra spel. Men de flesta spelen tar dock slut någon gång
och kan sedan ställas upp på hyllan för avklarade alster. Men med onlinespel
är det annorlunda.
Ett spel, som under en period tog upp all min lediga tid och som verkligen fick
mig att fundera över vad jag egentligen sysslar med, är Star Wars Galaxies: An
Empire Devided. Jag hade skapat en sensuell TwiLek och siktade på att bli bäst
inom yrket Artisan, något som visade sig ta mycket längre tid än jag hade
räknat
med. I stort gick det ut på att samla mineraler och djurhudar som sedan skulle
användas till att skapa kläder och möbler. Till en början gick det snabbt och
jag sydde glad i hågen upp klänning efter klänning och snickrade ihop soffor,
bord och stolar. Men sedan började det gå långsammare. För att komma någonstans
krävdes det så mycket mineraler att mina mineralpumpar fick stå på dygnet runt.
Efter ett tag programmerade jag också min karaktär till att samla mineraler
medan jag själv låg och sov. Tillslut insåg jag att jag faktiskt spelade mer när jag inte satt vid datorn än
när jag gjorde det och spelglädjen försvann. Jag kanske ska tillägga att jag la
av ganska snabbt efter den insikten.
För många blir onlinespelandet en livsstil. Man spelar tillsammans med sina
gamla vänner och träffar samtidigt nya. Man chattar, gör uppdrag tillsammans,
berömmer varandras utstyrslar och färdigheter och tävlar om vem som är bäst.
Man umgås, lever i och njuter av en mer spännande värld än vad verkligheten kan
erbjuda. På ett sätt är det skrämmande, på ett annat fascinerande. Själv kan jag bli
lite
tveksam till mitt eget spelande när jag fullständigt hänger mig åt ett spel på
det viset. Min hjärna försöker övertala mig att det är fel att tillbringa en
större del av sin vakna tid i ett spel än i verkligheten. Ibland känns det som
om Ett onlinespel är Ett för mycket. Men samtidigt tänker jag, vad är det som
är så fel med det egentligen? Om en och en halv vecka kommer jag åter igen att sitta där framför World of
warcraft och spela mig lycklig.

Emmy Zettergren-Lindkvist
Bildtexter: 1_World of Warcraft Det är roligare att spela tillsammans 2_Star Wars Galaxies Skaffa vänner och skapa en hel familj
3_Lineage II Ibland är det roligare att leva i en virtuell värld

Mer läsning

Annons