Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Spelkrönika: Uppföljarhysterin är inte bra i längden

/

Annons
Det är uppföljartider just nu. EA pumpar ut mer eller mindre nödvändiga årsutgåvor av alla sina miljoner sportserier, Konami släpper sitt fjärde bärbara Castlevania på lika många år och ger oss dessutom sin årliga upplaga av Pro Evolution Soccer. Förutom vissa undantag är nästan allt väldigt bra.
SSX on Tour var det bästa jag spelat på länge, Pro Evolution Soccer är det främsta fotbollsspelet just nu och ett nytt Castlevania kan egentligen aldrig vara fel. Så varför klaga? Varför inte bara njuta av alla spel som på beställning kommer i uppdaterade former varje höst, ska det vara så illa egentligen?
Problemet är att uppföljarhysterin sällan är bra i längden. När all kraft läggs på titlar som redan har ett känt namn och en säker säljbas hamnar nya, innovativa spelserier i kläm. Det släpps inte så mycket nytt i höst men det som släpps är för det mesta riktigt bra. Fahrenheit, Meteos och FEAR till exempel, topptitlar alla tre som dessutom inte bygger på någonting gammalt och grått. Och även om nya Fifa eller NHL kanske är lika bra så känns det ändå roligare att spela Meteos eftersom det inte är någonting du kör på beställning varje höst.
Skulle det däremot bara släppas ett nytt Fifa vart tredje år så skulle vi snacka om en helt annan hype och längtan. Jämför till exempel med ishockey-vm och dess fotbollsmotsvarighet. Hockey-vm har vi varje år vilket gör det relativt ointressant i förhållande med fotbolls-vm som bara utspelar sig vart fjärde år.
Håll NHL-versionen några år, släpp istället aktuell lagstatistik som nerladdningsbar data via onlinetjänster för en billig summa och alla blir nöjda.
Det här är inte bara ett problem som sportserier lider av. Titta bara på Zelda. Det senaste spelet Wind Waker var förvisso bra, men man kände igen allt. Pussellösningarna var samma som i alla andra spel och spelupplägget likaså.
Eller titta på Metroid, efter succén med Metroid Prime kom uppföljaren nästan direkt. Även om det var ett väldigt bra spel det också blev känslan inte alls densamma. Varför kan man inte nöja sig med att släppa bara ett spel kring ett tema istället för att tvångsmässigt producera en uppföljare?
Titta på filmindustrin. Där finns också uppföljare i överflöd men det är sällan riktigt, riktigt bra filmer får en uppföljare. Det finns ingen Léon 2, Dancer in the Dark III eller The Shining Another Story och det av förklarliga skäl. Där kommer istället helt nya filmer med helt nya karaktärer från människorna bakom succéerna vilket gör att upprepningen som är så farlig bland spelen helt uteblir.
Ico och Shadow of the Colossus är det enda exemplet bland spel där en supersuccé vågar stanna vid en titel för att sedan göra ett helt nytt spel. Mer sånt inför nästa generation tack.

Mer läsning

Annons