Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

ST:s jazzskribent träffade sin stora kärlek i mogen ålder – nu har Hans-Erik och Ulla varit ihop i 23 år

Hans-Erik Bergman var bara fem, sex år när han fastnade för jazz, och som 13-åring började han spela basfiol.
1983 började han jobba som jazzrecensent i Sundsvalls Tidning – och håller fortfarande på.
– Musiken är mitt liv, säger Hans-Erik, som nu fyller 75 år.

Annons

En stor del av Hans-Erik Bergmans liv kretsar kring musik. Han spelar basfiol både i storbandet Blue Cats och i Sofia Söderlunds sextett.

Hans största idol alla kategorier är Frank Sinatra.

– Jag kan sitta och lyssna på hans låtar hur länge som helst – jag lessnar aldrig, säger Hans-Erik.

Han växte upp vid foten av Nolbykullen tillsammans med sina föräldrar och den tio år äldre brodern Bernt. Det var brorsan som tidigt fick Hans-Erik att börja lyssna på jazz.

En artist som fick mig att riktigt tända var faktiskt Carl Jularbo

– Bernt hade skivor med alla de största jazzmusikerna; Charlie Parker, Dizzy Gillespie och Duke Ellington, och jag blev helt såld, berättar Hans-Erik.

Radioprogrammet "Musiktimmen", som sändes på eftermiddagarna förstärkte bara Hans-Eriks musikintresse.

– En artist som fick mig att riktigt tända var faktiskt Carl Jularbo. För mig är han fortfarande min favorit när det gäller dragspelare, säger Hans-Erik.

Som 13-åring fick han en skiva med Oscar Peterson trio i julklapp av sin bror.

På omslaget fanns en bild på Ray Brown som spelade basfiol.

– När jag hörde hans solo i låten "How high the moon" gick jag helt ner för räkning. Jag hade dessförinnan spelat fiol men bestämde mig för att byta ut den mot en basfiol, berättar Hans-Erik.

För att få ihop pengar delade han ut tidningar och sålde skrot.

– När jag nästan hade fått ihop det jag behövde sade pappa att jag skulle få nästa barnbidrag – och sedan kunde jag äntligen köpa min basfiol. Det var en fantastisk känsla, säger Hans-Erik.

Han hatade skolan.

– När jag gick i sexan på Nolby skola tänkte jag att nu är det bara ett år kvar, sen slipper jag. Då kom naturligtvis regeringen på att man skulle starta en nioårig enhetsskola på försök – och trots att man hade hela Sverige att välja på, valde man naturligtvis ut Njurunda som försökskommun.

– För mig kändes det som jag hade suttit i fängelse och skulle friges, och plötsligt fick veta att jag måste sitta två år till, säger Hans-Erik med ett leende.

Min svenskalärare, Kerstin Åsander, var världens bästa. Hon tipsade mig alltid om bra böcker

Dock fanns det ändå vissa ljusglimtar i skolan.

Hans-Erik gillade de "fria" ämnena, teckning och musik, och även svenska språket och litteraturen.

– Min svenskalärare, Kerstin Åsander, var världens bästa. Hon tipsade mig alltid om bra böcker, berättar Hans-Erik, som fortfarande läser flitigt.

Efter skolan började han jobba som springsjas på Dagbladet och avsikten var att han skulle bli typograflärling.

Det var bara ett problem – Hans-Erik var allergisk mot trycksvärta och blev rådd att söka sig ett annat jobb. Han gick tillbaka till skolbänken, och pluggade i ett år på Handelsskolan.

– Då var det plötsligt roligt att studera igen – jag hade lärare som motiverade mig och det handlade inte bara om kadaverdisciplin, säger Hans-Erik.

Han jobbade bland annat på Hakon-bolaget och på OK både i Sundsvall och i Västerås.

Parallellt med jobbet tävlade Hans-Erik i orientering.

– Jag var 15 år när en kompis pappa lurade med mig, och det var jätteroligt. Jag tillhörde inte eliten, men låg väl snäppet under. Jag tävlade tills jag var 35 år – då tog knäna slut.

Hans-Erik visar upp tavlan med basviolinisten Ray Brown.

Han hade flera relationer, men det dröjde tills han var 52 år innan han träffade sin stora kärlek Ulla.

– Jag hade spanat in henne på bussen, men visste inte vad hon hette. En dag var hon plötsligt med i ett reportage i Sundsvalls Tidning, och jag fick ett namn, berättar Hans-Erik.

Han fattade mod och ringde upp Ulla och frågade om han fick bjuda på middag.

Men i samma veva skulle Ulla – som var skild sedan några år tillbaka – åka på cykelsemester med några vänner, och hon hade inte tid att prata.

En tid senare fick Hans-Erik se en liten radannons i Dagbladet. Där stod: "Varför hörde du inte av dig?"

– Jag fick för mig att det var Ulla som satt in den. Jag kontaktade henne igen och fick äntligen bjuda ut henne, berättar Hans-Erik.

Och på den vägen är det – nu har han och Ulla varit ett par i 23 år.

1983 var Hans-Erik på Aveny och lyssnade på jazz.

– Jag blev irriterad över att det var så dåligt intresse, och skrev en insändare/recension som jag skickade in till både ST och Dagbladet, förklarar han.

Några dagar senare hörde ST:s dåvarande nyhetschef Anders Andersson av sig och ville träffa Hans-Erik.

Det visade sig att nyhetschefen tyckte Hans-Erik skrev så bra att han ville erbjuda honom jobb som jazzrecensent.

– Jag skulle jobba på prov i ett halvår – och 35 år senare är jag fortfarande kvar, säger Hans-Erik.

Jag älskar fotboll, och håller naturligtvis på giffarna

Musiken betyder allt för Hans-Erik. Han är med både i storbandet Blue Cats och i Sofia Söderlunds sextett, och när han inte spelar själv lyssnar han på musik.

Eller ser på fotboll.

– Jag älskar fotboll, och håller naturligtvis på giffarna. Men jag är grymt imponerad av Östersund – det är bara att lyfta på hatten för deras insats i år, säger Hans-Erik.

Om Hans-Erik

Namn: Hans-Erik Bergman.

Fyller: 75 år den 24 mars.

Bor: I villa i Njurunda.

Gör: Jazzrecensent i Sundsvalls Tidning och jazzmusiker.

Familj: Sambon Ulla.

Intressen: "Musik, framför allt jazz men jag gillar det mesta utom country, hiphop, rap och opera."

Om att fylla 75: "Jag trodde aldrig att jag skulle bli så gammal. Det känns hyfsat om man betänker alternativet."

Firar: På Åkerblads i Tellberg tillsammans med Ulla.

Favoritmat: "Jag är allätare, men jag älskar kålpudding."

Favoritdryck: "Bubbelvatten."

Ser på tv: "Nyheter och sport. Jag är dålig på serier, men följer 'Mästarnas mästare', och gillar även frågesport."

Favoritartist: Frank Sinatra och Count Basie storband.

Läser just nu: "En bok om fotboll av Olof Lundh."

Varvar ner: "Genom att lägga på en skön skiva med Ben Webster och stråkar. Det är avkopplande."

Mer läsning

Annons