Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stockholm Jazz Festival har föryngrats och...

Annons
Stockholm Jazz Festival har föryngrats och förändrats. Tisdagen dominerades av Lauryn Hill och onsdagen mer av den renare jazzen.

Hela Skeppsholmen är packad med folk när Lauryn kliver in och krämar på trots halsproblem. Hon har musiken i kroppen och med sin gigantiska groovemaskin knockar hon oss redan från start med Doo Wop (That Thing). Sen blandas akustiskt med maximalistisk funk och ilsken rap, och det är i de feta partierna det fungerar bäst. Hyllningen till sonen Zion tillsammans med Iron Lion Zion blir brännhet, men Hill balanserar hela tiden på gränsen mellan musikaliskt pedanteri och hett groove. Det är både fantastiskt och hemskt.

Tisdagen bjöd också på Rigmor Gustafsson, Jeanette Lindström och New York-bandet Soulive. Gustafsson lyste tyvärr inte riktigt som hon gjorde under förra årets spelning. Kompet från Jacky Terrasson Trio överglänste henne. Jeanette Lindström klarade sig bättre med vokala improvisationer och Staffan Svenssons syrliga trumpetsolon. När det gäller Soulive var det bröderna Evans på trummor och keyboard som dominerade scenen. Deras spelglädje och kaxiga attityd tände hela jazzholmen under det första Sverigebesöket. Jag ser gärna att de återvänder.

Onsdagen bjöd både på den 80-årige jazztrummisen Roy Haines och gitarrlegenden Lee Ritenour. Med giganten Haines Fountain of Youth fick vi en cool stund som till slut lyfte med en Thelonius Monk-låt följt av Haines galna upptåg. Han är en sann legend med barnasinnet kvar. Under Ritenours konsert faller jag 20 år tillbaka i tiden då Rit rullade i min bandspelare. Nu känns det tyvärr alldeles för smetigt för att beröra det minsta. Brian Brombergs slap-bas kryddar dock en aning. Det är hopplöst ute, men jag blir oförskämt lycklig när jag hör den. Ännu bättre blir det i en akustisk del med rytmlegenden Alex Acuna i sitt esse och de andra på alternativa slagverk. Låtarna från Lees nya album Overtime bränner sen till ordentligt och jag myser. Men kvällens stora behållning var den unge bluesgitarristen Jonny Lang. Fem plus för ren och skär smärta!

Karin Lönnå



Rigmor Gustafsson & Jacky Terrasson Trio 2
Jeanette Lindström 3
Soulive 4
Lauryn Hill 4
Roy Haines Fountain of Youth 3
Lee Ritenour 3
Jonny Lang 5

Mer läsning

Annons