Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Susannes kall är att sjunga

/

Susanne Bertlin slutade som sångerska i dansbandet Blender — och satsar vidare som soloartist. — Jag vill absolut inte sluta sjunga, säger hon.

Annons
ST träffar Susanne Bertlin på ett fik i centrala Sundsvall. Det är dagen innan hon ska göra sin sista spelning med Blender på anrika Högs loge, en mil utanför Hudiksvall.
Det är nästan exakt två år sedan hon började i bandet, juni 2003.
Jag kommer att sakna danspubliken fruktansvärt mycket. Under de här två åren har jag jobbat så hårt för att alla ska känna sig välkommen till spelningarna och jag har träffat så många trevliga människor, säger Susanne och hugger in på en kanelbulle.
De många gästboksinläggen på Blenders hemsida vittnar om att hon kommer att vara rejält saknad av danspubliken.
Vissa har ringt hem till mig och gråtit över att jag slutar och jag har fått många fina och personliga mail. Det känns ledsamt att jag inte kan vara kvar. Men det är fantastiskt kul att jag berört människor.
Susanne pratar om hur viktigt det är för henne att ha kontroll på scenen in i minsta versrad.
Jag vill göra alla 60 låtar med närvaro och kan inte lämna någon detalj åt slumpen. Jag går verkligen in till 100 procent i allt jag gör. Den sceniska prestationen är ju min styrka och den får jag aldrig göra avkall på.
Susanne anser att rätt teknik och kontroll är ett måste.
Annars skadar man sig och då måste man sluta av den anledningen. Man måste vara som en elitidrottare. Supertränad i sitt uttryck.
Susanne Bertlins signum har varit hennes otroliga energi och karisma på scenen. Men till slut blev kontrollbehovet och kraven på sig själv för mycket.
Hon orkade inte längre prestera max varje kväll.
Jag kände att jag inte kunde vara på den nivå jag ville hela tiden. Jag kan inte stänga av till hälften och bara göra ett halvdant jobb. Då mår jag inte bra.
Dessutom kände Susanne att hon inte hade någon energi över till sin familj när hon kom hem efter de långa resorna, runt om i Sverige.
Jag kan inte låta mina barn se en trött mamma. Jag måste hitta en balans mellan ett jobb som jag brinner för och mina barn. Barnen och familjen måste gå först.
Susanne menar att dansbandslivet är som att leva i en glasbubbla. Det blir mer som en livsstil än ett vanligt jobb. Gränsen mellan privatperson och yrkesroll suddas ut, säger Susanne.
Resandet tar otroligt mycket tid från familjen, privatliv, vänner och fritid. Det känns inte som att man hinner med något annat. Jag vill hinna vara en privatperson också för att orka prestera i ett så krävande jobb. Det gick tyvärr inte längre.
Susanne lämnar dansbandsbranschen helt. Hon inledde karriären som dansbandssångerska och frontfigur i Martinez redan 1992. Knappt ett år senare var hon dock tvungen att sluta på grund av en plötslig röstskada.
Därefter följde ett chefsjobb på radio i Stockholm och mammaledighet, innan hon kom tillbaka till Martinez 2001. Efter ett par år i Sundsvallsbandet började hon sedan med Blender som nyss nominerats till Årets Dansband i branschens egen grammisgala, Guldklaven.
Som branschen ser ut nu är det alldeles för krävande att vara dansbandssångerska på heltid. Det krävs en enorm energi för att kunna leverera alla dessa timmar på scen och rösten tar mycket stryk.
Åren i dansbandssvängen har krävt mycket av Susanne både som sångerska och privatperson.
Men hon känner inte någon ånger över sina val och den tid hon givit turnerandet. Tvärtom
säger Susanne att det har varit enormt utvecklande år för henne på alla plan.
Ingen annanstans har man så mycket tid att testa olika uttryck i låtar. Jag har utvecklat min egen sceniska person. Jag har lärt mig att vara stark, klara mig själv och testa gränser.
Nu satsar hon vidare på sången och musiken i andra sammanhang. Susanne har jobbat som studiosångerska åt andra artister på Sidelakestudion i Sundsvall och skriver även eget material.
Jag skulle vilja lansera en egen produkt och hitta egna genuina uttryck. Att sjunga är mitt kall och det vill jag absolut inte sluta med. Sången berör mig i hjärtat, säger Susanne Bertlin.

Mer läsning

Annons