Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Svenskar hyllade Gil i sambatakt

Annons
Sverige och Brasilien föll varandra i armarna när den brasilianska tropikalmusikens mästare Gilberto Gil mottog Polarpriset i Stockholms konserthus. Lisa Nilsson och Håkan Hellström, båda hängivna Brasilien-fantaster, stod för de musikaliska hyllningarna till Gil som numera är Brasiliens kulturminister.


Den andre pristagaren, den tyske barytonsångaren Dietrich Fischer-Diskau, var förhindrad att komma till Stockholm för att ta emot sitt pris. Den 80-årige sångaren fick en fraktur i axeln under en orkesterrepetition i Essen i slutet av april. Hans brorson Dr Thomas Fischer-Dieskau mottog i hans ställe prischecken på en miljon kronor ur kungens hand.

Gilberto Gil är inte bara en oförtruten ambassadör för den mångfacetterade brasilianska musiken. I slutet av 60-talet skapade han tillsammans med vännen Caetano Veloso en helt ny musikstil, "tropicalismo" - en explosiv popmusik inspirerad av den folkliga musik som flödar i delstaten Bahia där Gilberto Gil växte upp.

"Explodera batteria!" hör man Håkan Hellström mana sin musiker när entusiasmen bubblar över. Det är ungefär så det brukar låta när brasilianska band går loss på allvar. Under flera besök i Brasilien har Hellström inspirerats på djupet av landets musik.

Håkan Hellström är också en stor beundrare av Gilberto Gil och han hyllade pristagaren med sin tolkning av "Vamos fugir" tillsammans med latinoorkestern Os Laurihnos. Det är en tidig kärleks- och frihetssång av Gil, som handlar om att fly med sin älskade till ett ställe där man kan vara i fred.

Lika hänförd av brassemusik har Lisa Nilsson blivit under sina besök i Rio de Janerio. Senast hon var där lyckades hon locka med sig ett band till Sverige för att göra en gemensam turné som inleddes på Mosebacke i Stockholm i söndags.

Tillsammans med den i Sverige bosatta brasilianskan Simone Moreno framförde Lisa Nilsson samban "Aquele abraco" (den där kramen), som Gil skrev 1968 efter att ha suttit fängslad i två månader under diktaturen. Sången är ett avsked till Brasilien strax innan han gick exil i London på uppmaning av militärregimen.

Prismotiveringen till Gilberto Gil lästes av vännen och reggaelegenden Jimmy Cliff, influgen till Stockholm från Jamaica. Omkring 1980 lanserade de tillsammans reggaen i Brasilien och fick en dunderhit med Bob Marleys "No woman, no cry" på portugisiska.

Polarprisceremonier innebär charmfulla kast mellan musikstilar som sällan tillåts mötas i andra sammanhang. Sångarkollegan Håkan Hagegård, baryton även han, framförde "Deh vieni a la finestra" ur Mozarts "Don Giovanni", en av Dietrich Fischer-Dieskaus paradroller som han så många gånger spelat vid Festspelen i Salzburg. Hagegård läste också prismotiveringen för Fischer-Dieskau där denne bland annat hyllas som förnyande uttolkare av den tyska romansskatten.

Musikaliskt böljade prisceremonin mellan latinsk hetta och svalare tyska romanser och symfonier. Sopranen Hillevi Martinpelto sjöng Richard Strauss vackra "Morgen" och Kungliga filharmonikerna framförde den fjärde satsen ur Schuberts tredje symfoni.

Prisceremonin avslutades med ett färgstarkt brasilianskt medley där Lisa Nilsson, Håkan Hellström och Simone Moreno bland annat gungade loss i Chico Buarque de Hollandas "Deidres samba" som en annan Brasilienvän, Cornelis Vreeswijk skrev den svenska texten till. Trion lyckades också dra upp Gil på scenen som gästsångare i hans egen låt "Andar com fén".

I sitt tacktal beskrev Gilberto Gil Polarpriset som ett ovärderligt exempel på interkulturell dialog. Han citerade även boxaren Muhammed Ali som i ett tacktal när han själv blev prisad levererade världslitteraturens kortaste poem: "Me, we" (jag, vi).

- Alis ord kunde inte pass bättre än vid detta tillfälle, sade Gil. (PM)

Mer läsning

Annons