Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Svenskarna som koloniserade Kongo

Annons
Sverige var aldrig någon kolonialmakt, ändå var många svenskar mycket aktiva som kolonisatörer. Utställningen "Kongospår" på Etnografiska museet berättar om nordbor som hjälpte kung Leopold II av Belgien att exploatera Kongo.


På Berlin-konferensen 1884 skulle stormakterna Frankrike, Tyskland och Storbritannien dela upp Afrika mellan sig. Ingen var dock särskilt hågad av att ta hand om Kongos svårtillgängliga djungler. För att inte rubba maktbalansen mellan de stora gav man Kongo som en privat gåva till kung Leopold.

-- Det visade sig snart att naturtillgångarna var enorma och eftersom belgarna inte var tillräcklig många vände han sig till nordbor för att få hjälp med att bärga dem, säger utställningens producent Claes Günther.

Leopold behövde militärer för att undertrycka kongoleserna och förhindra uppror. Officerare från stormakterna riskerade att bli femtekolonnare därför rekryterade han sina legosoldater i Sverige, Danmark och Norge.

- Det var framför allt naturgummi, elfenben och koppar som var Kongos rikedomar. Gummi var framtidsprodukten som krävdes i allt större mängd för att göra däck till cyklar och den framväxande bilismen.

För att frakta varorna byggdes en enorm flotta av hjulångare som seglade på Kongofloden. Kongoleser tvingades bära båtarna nedmonterade i delar förbi fallen nära kusten upp till höglandet där de sattes ihop.

- Båtarna krävde bemanning och ett stort antal sjömän från de svenskspråkiga delarna av Finland samt Åland och Roslagen rekryterades som besättningsmän, berättar Claes Günther.

När trafiken på den väldiga floden med alla sina biflöden väl var i gång kunde nästan varje hörn av landet nås med båt. Det öppnade fältet för stora skaror av missionärer som reste till Kongo för att kristna "de afrikanska hedningarna".

- Att uppmuntra nordiska missionärer var ett led i Leopolds strävan att skapa lugn och kontrollera befolkningen på sin enorma privategendom. Det var först efter hans död 1909 som Kongostaten blev Belgiska Kongo då den belgiska staten tog över styret.

"Kongospår" berättar om militärerna, sjömännen, missionärerna från Norden och deras familjer. Kring sekelskiftet 1900 bodde flera tusen svenskar, de flesta missionärer, i Kongo. Nordbor deltog alltså mycket aktivt i den kolonisering och exploatering som beskrivits som hårdare och grymmare än i något annat land i Afrika.

- Att samla in rågummi var ett hårt slit, militären kom till byarna och tvingade befolkningen att ge sig ut i djungeln och arbeta. Uppnådde de inte kvoterna utdelades grymma bestraffningar, säger Claes Günther.

Historien om den finska styrmanshustrun Saga Roos, som 19 år gammal flyttade till Kongo, visar med vilken oreflekterad rasism nordborna betraktade landets urinvånare.

- Hon skrev en bok om sitt liv i Afrika. Läser man den i dag slås man av hur hon ser kongoleserna, inte som människor, utan som en annan slags varelser.

Fotografier och filmer berättar de nordiska kolonisatörerna och samtida kongolesers öden i början av förra seklet. Här visas också etnografiska föremål de samlade på sig och som så småningom hamnade på museerna.

I dag är antalet kongoleser bosatta i Sverige ungefär lika stort som antalet svenskar som bodde i Kongo för 100 år sedan. En av dem är fotbollsspelaren Renée Makondele som i en film i utställningen berättar om sina intryck av Sverige. Han spelade i ett farmarlag i Kinshasa som köptes upp av City Mail-direktören Bror Andersson. Makondele värvades först till Djurgården och spelar numera Gävles allsvenska fotbollslag.

- En modern form av kolonialism där man tränar upp afrikanska fotbollstalanger för vidare export till Sverige, säger Claes Günther.

Missionskyrkan är än idag mycket aktiv i Kongo. Församlingarnas kyrkor är nästan de enda synliga spår de tidiga nordborna har lämnat efter sig i landet.

- I dag ser vi tecken på att den kristna missionen i dag har ändrat riktning. Ett exempel är pastor Joseph Nsumbo som har flyttat från det kristna Afrika för att bygga upp en missionsförsamling i Tensta i det sekulariserade Sverige, säger Claes Günther.

"Kongospår" är en idé från Etnografiska museet som Nordisk kulturfond har utsett till Årets utställning vilket innebär att fonden delvis finansierar produktionen. Efter att ha visats i Stockholm mellan den 19 november och 17 april tar Riksutställningar den vidare till de etnografiska museerna i Helsingfors, Köpenhamn och Oslo. Någon gång under våren 2007 ska Museet för Världskultur i Göteborg visa "Kongospår" och troligen ska den turnera till ytterligare några museer i Sverige. (PM)

Mer läsning

Annons