Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Syntkungarna är tillbaka i sitt 90-tal

Depeche Mode
Playing the angel
Mute/EMI

Annons
Betyg: 3

När fan blir gammal blir han religiös, och när rockband blir gamla går de tillbaka till sina framgångsrika år och gräver på nytt. Depeche Mode är således tillbaka i tidigt 90-tal, kring Violator, deras i mitt och många andras tycke bästa skiva.
Dave Gahan har för en gångs skull fått vara med och skriva låtar, enligt ryktet ett krav för att han överhuvudtaget skulle medverka på skivan. Och faktiskt är hans tre bidrag riktigt bra, till och med balladen I want it all.
Delvis lyckas trions tidsresa övertyga mig. Inledningen med svettigt skärande A pain that I'm used to och den blytunga John the revelator får mig nästan på knä. En svacka uppstår i följande spår, men som låt nummer fem kommer den utmärkta singeln Precious och skivan växer på nytt.
Men säg den glädje som varar, för sedan går skivan ner i ett dovt balladträsk. Stinget och bettet mattas betydligt, och när Martin Gore tar ton i Damaged people är intresset noll. Då får man istället nöja sig med att titta i konvolutet på Anton Corbijns suggestivt gryniga bilder på bandet. Särskilt ser Dave Gahan djävulskt cool ut.
Anmärkningarna till trots, en uppryckning är Playing the angel likafullt. Synd bara att de inte orkade hålla samma tempo från början till slut.

Mer läsning

Annons