Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

The Refreshments svänger hårt - men kan bättre

Annons
The Refreshments svänger hårt - men kan bättre



The Refreshments
Södra berget

Betyg: 3


Publiken kan vara säker på en sak.
Gävlebandet The Refreshments misslyckas aldrig.
Det svänger osannolikt hårt med deras blandning av rock, klassisk pop, boogie woogie och rhytm 'n' blues.
Bandet har ett tätare driv än de flesta andra band - alla genrer inkluderat. Mest imponerande är att sångaren, Joakim Arnell, skriver alla låtar själv till bandet. Ändå spöar The Refreshments de flesta coverband som lever på att damma av gamla välkända rockdängor.
Kvällens stora problem är lokalen - Teatersalongen på Södra berget - med enbart sittplatser.
Längst framme vid scenen röjde publiken hela kvällen. Men det hade kunnat bli ännu bättre drag i den knökfulla lokalen om alla hade haft möjlighet att känna sig delaktiga med spontandans.

Sånt är svårt, inklämd i en trång stolsrad.
Ett bättre alternativ på just Hotell Södra berget hade varit matsalen som rymmer minst lika många.

The Refreshments slutar aldrig att turnera. Under sina 15 år på vägarna sedan debuten med albumet Both Rock'n'Roll 1995 torde de ha riggat sina högtalare på varenda liten vägkrog i landet.
Gävlebandet har det mesta. Men jag saknar improvisationsspel, spontanitet och mer uttrycksfullhet på scenen.
Kvintetten är i sanning inte några estradörer av rang.
Synd. För de besitter - var och en - musikalitet nog för att välta alla ställen de besöker. Problemet är att de inte tar fram alla dessa kunskaper under konserterna tillräckligt.
Micke Finells hårt drivna saxofonspel gör så att hela Södra berget börjar vibrera när han får sina utbrott på högerflanken. Pianisten Johan Blohm lider av en konstant boogie woogie-influensa.

Bandets samlade groove är tajtare än ett par nytvättade Nudiejeans.

Jag vill ha mycket, mycket mer av The Refreshments.

De visar vad de verkligen kan i några av sina bästa låtar som 55 Ford och i absolut sista extranumret - Chuck Berrys stenhårda Let it rock.
Men jag vill ha mycket, mycket mer.


Magnus Wiklund

The Refreshments saxofonist Micke Finell får det att svänga rejält under konserten på Södra berget. Men ST:s recensent Magnus Wiklund vill se ännu mer av bandmedlemmarnas kvaliteter.

Mer läsning

Annons