Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Themptander - evigt förgrymmad på orättvisor

Annons
Att göra satir blir allt svårare. Politiker säger och gör saker som överträffar allt man komma på i fantasin, konstaterar Christer Themptander. Han har sedan 60-talet gisslat samtiden och makthavarna i ord och bild.


Utställningen "Subversiv" på Kulturhuset i Stockholm visar drygt fyrtio bilder från de senaste åren, många av den publicerade i boken med samma titel som kom ut i höstas.

Bush, militarism, miljöförstöring, rasism, orättvisor och bristen på jämställdhet mellan könen är ämnen som får Christer Themptander att tända till och som väcker hans skaparkraft.

- Supermakten USA ställer till det lika mycket i dag som på 60-talet. USA kommer man aldrig ifrån om man sysslar med satir, säger konstnären.

George W Bush med galen blick och vampyrtänder som lallar runt och skriker: "Oil, oil, oil!" är ett exempel. Ett omplåstrat jordklot uppbyggt av bilder på tanks och skyltar som varnar för radioaktiv strålning, blir ett tydligt ställningstagande mot kapprustning.

- Ändå har jag blivit bredare när det gäller de områden jag ger mig på. Bilderna har blivit mångtydigare. Förr var färden mer rätlinjig från idé till färdig bild, numera händer det mycket på vägen, säger Christer Themptander.

Just nu brottas han med Israels premiärminister Ariel Sharon. Hans spontana idé var att göra honom som en sprängfylld ballong som går till väders. Innan bilden är klar kan Sharon ha fått en helt annan skepnad.

Det är inte enbart politiker, näringslivsbossar och andra pampar som får schavottera i Themptanders bilder. Som betraktare får man ibland finna sig i att få en känga i maggropen, eller i rätter sagt i bukfläsket. Ett exempel är "Fast food" där han har placerat munnen på en våldsamt bukfet man mitt på kaggen. Bara att skyffla käket rakt in där det hör hemma utan omvägar, så att säga.

Christer Themptander började teckna i den smått legendariska satirtidningen Puss som var 68-generationens taskspark mot etablissemanget. Han hade då just hoppat av en utbildning på reklamskolan Beckmans.

- Puss var rena pajkastningen mot den etablerade smaken. Den var underground, folk jobbade ideellt och sålde tidningen på gatorna. Vi slapp vara beroende av tidskriftsstöd och subventioner.

I dag känner sig Christer Themptander ganska ensam i sin genre. Dagstidningarna vill inte vara provokativa och utrymmet för satiriska bilder minskar också i takt med tabloidiseringen. Numera är det i första hand fackens tidningar som är hans uppdragsgivare.

- Vi som var vänster då jobbade ihop på ett annat sätt. I dag är samhället så individualiserat. Politisk satir hittar man inom teater, film och så görs det mycket rolig och träffsäker satir som tecknade serier.

Christer Themptander tecknar sällan sina bilder. De bygger på egna fotografier och pressbilder han klipper ur tidningarna.

- Jag är en konstnär som ägnar mig åt återvinning. Saxen, skalpellen och klistret är mina viktigaste verktyg. Jag skisserar upp ett collage, de färdiga originalen tar jag fram med hjälp av en kopiator.

Han har aldrig tröttnat på att göra kommenterande konst. Christer Themptander går aldrig i hemlighet ut i naturen för att måla landskap i akvarell.

- Jag har alltid varit förbannad på orättvisor och det växer jag aldrig ifrån. Som tonåring får man vara vild och revoltera, det är bara sunt. Vill man sedan göra karriär och få ett drägligt liv måste man ju slipa av kanterna. Det har jag nog aldrig riktigt klarat av.

Under 90-talet gav Christer Themptander ut barnböcker med titlar som "Oborstat", "Mums" och "Ett liv i smutsen". Vardagliga prylar som en wettexduk som slavar i smutsen och en tandborste som tröttnat på att stå ensam i sin mugg får berätta om sin misär.

- Massor av ungar skickade sina utslitna tandborstar till mig och ville att jag skulle ta hand om dem. På landet har jag samlat minst 700 borstar i en jättestor glasburk.

En ny bok för vuxna om döden med titeln "Vi ses på andra sidan" kommer i höst. Christer Themptander har aldrig tvekat inför ämnen omgivna av tabu.

- Man kan skoja om allt. I den svarta judiska humorn kan man till och med skämta om Förintelsen. Döden göms undan i vår kultur, det är synd eftersom döden ger relief åt livet. Ofta kan starka känslor som man drabbas av i samband med en kris fördjupa livsupplevelsen, säger Christer Themptander.

"Subversiv" visas mellan den 9 och 30 april på Kulturhuset i Stockholm. (PM)

Mer läsning

Annons