Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tonhallen fylldes av 60-tals nostalgi

Tonhallen 60-talspopgala med The Spotnicks, The Violents och Johnny & The Hurricanes

Annons
Klart att det här blev en fredagskväll fylld av nostalgi och gamla minnen från tidiga tonår. Trefrontslaget i Tonhallen var en höjdare för gamla ståltrådspoppare och älskare av instrumental rock och popmusik. Andra göre sig icke besvär ...
Bra tryck var det i amerikanerna Johnny & The Hurricanes (1958) vars rock´n roll-klassiker höjde publiktempen avsevärt efter en lite lugn upptakt med The Violents (1959).
Red River Rock och Reveille Rock är två av J&Hs gamla radioslitare och möttes av stort jubel. Saxofonisten Johnny Paris är frontfigur och den ende kvarvarande från originalbandet men soundet exakt det samma. Sånt skapar igenkänning och identitet.
Man skulle kunna påstå att tiden stått fullkomligt stilla för den här gruppen. Från starten 1958 till i dag har man haft nio låtar på Billboarlistan i US, dock ingen sedan 1961.
J&H kör en rak enkel rock´n roll med samma sättning och samma arrangemang som då och sanningen att säga låter det mesta ganska enahanda. Men det svänger.
The Violents inledde kvällen. Redan på 60-talet levde den här gruppen högt på skicklige gitarristen Hasse Rosén och så är det fortfarande. Takterna sitter i. Tror nån det, han är ju en av våra mest anlitade studiogitarrister.
Gruppen i fredagsformat var faktiskt original och det ökar ju värdet av en konsert av detta slag. Liksom många andra gitarrgrupper på den tiden byggde repertoaren på covers och att poppa upp gamla skilllingtryck. Alpens Ros, Hässelbysteppen, Kors på Idas grav och Anaconda var några Violents egna hits, men mest förknippar vi gänget som kompband till Jerry Williams. Positivt med gårdagens konsert var att bandet nu var betydligt bättre repeterat än vid fjolårets konsert i Stockholms Konserthus.
Om Roséns gitarrspel präglade Violents så var Bosse Winberg den stora profilen i The Spotnicks (1956). Det är han fortfarande. Han ser väl inte lika heltänd ut längre när han lirar sina gamla hits, Orange Blossom Special, Hava na guila, Last Date, Amapola med flera, men det är förlåtligt efter snart fem sekel i branschen och 66 bast i prästbetyget. Bosse är en gitarrlegend av internationellt snitt, precis som soundet och bandet. Spotnicks är faktiskt en av våra allra största popexportrer genom tiderna. Har sålt 20 miljoner plattor.
Tillsammans med Bob Lander är Bosse den enda kvarvarande från originalsättningen. Under åren har hundratalet musiker lirat i bandet. Bob gjorde ett bra jobb som sångare under konserten. Spotnicks i vokal version är riktigt bra och den här kvällen var det välkommet som lite omväxling mitt i allt instrumentalt. Ingen tvekan om att Spotnicks var kvällens clou. Men var tusan var rymddräkterna!?

Per-Roger Carlsson

Mer läsning

Annons