Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Toppen – men måste det vara en julkalender?

/

Annons

Årets julkalender?

Jag är skeptisk.

Julkalendern i SVT är fortfarande (eller ska man skriva: än så länge?) en av hörnstenarna eller grundbultarna i det moderna svenska julfirandet och har varit så sedan urminnes tider.

Det vill säga: sedan 1960.

Då sändes den första Adventskalendern (som det hette då) i tv vilket  skapade med tiden en jultradition lika viktig som gröt, gran, klappar och Kalle Anka och hans vänner önskar god jul som också visats i svensk tv sedan urminnes tider.

Det vill säga: sedan 1960.

De första julkalendendrarna i tv – från "Titteliture" (1960) och "En småstad vid seklets början" (1966) för att vara exakt – la grunden för den svenska julkalenderrevolutionen och den största av alla julkalenderikoner:

Teskedsgumman.

SVT-serien från 1967 med Birgitta Andersson (och Carl-Gustaf Lindstedt som gubben, glöm inte honom!) efter Alf Pröysens saga, förändrade allt. 

Med enstaka undantag och/eller avvikelser flyttade SVT:s julkalender in i den svenska jultraditionen med hjälp ett mer eller mindre omistligt inslag:

Magi. 

Teskedsgumman förvandlades oförklarligt till teskedsstorlek i varje avsnitt, Herkules Jonsson bytte övernaturligt plats med sin pappa i kalendern året därpå (1968) och om vi hoppar till modern tid är ju mystiken inbyggd redan i titeln på Mysteriet på Greveholm (1996 och 2012).

Alla julkalendrar som handlat om jul eller utspelats i och kring en jul (vilket är de flesta men inte alla) har dessutom det övernaturliga inslaget med tomtar inbyggt.

Årets julkalender lägger ribban högre och längre bort än alla undantaget möjligen Barna Hedenhös uppfinner julen (2013) vilket framgår redan av titeln:Tusen år till julafton.

I en mening hör den hemma i en ännu moderna kalendertradition: den har väckt debatt.

Redan innan Tusen år till julafton började sändas var twitterstormar och andra sociala medier-fenomen igång parallellt med det traditionella rasandet i traditionella medier. 

Ett förhandsvisar avsnitt ur ett avsnitt som handlar om 1970-talet drog igång snacket före-snacket och den debatten kan ni läsa om i kollegan Frans Strandbergs krönika (st.nu/kultur och nöje/tisdag eller ).

Tusen år till julafton (jag har i skrivande stund sett två avsnitt plus trailer) är egentligen ett perfekt barnprogram-koncept, en produktutvecklad serie efter tidigare SVT-succén Historieätarna.

Det är kul, spännande och därtill pedagogiskt så det räcker och blir över och. Det kan till och med vara den bästa barnprogramsserien sedan Fem myror är fler än fyra elefanter.

 Men. 

Tusen år till julafton saknar helt magi.

TOPPEN: Sverige spelar EM 2016. Fortfarande fantastiskt roligt faktum!

BOTTEN: Var är snön?

Mer läsning

Annons