Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tre kvinnor som stod för sin talang

Annons
Ester Almqvist, Tora Vega Holmström och Ellen Trotzig valde att leva ensamma, utan familj, för att kunna ägna sina liv åt måleriet. Deras i dag närmast bortglömda konstnärskap lyfts i sommar fram i utställningen "att aldrig underkasta sig" på Säfstaholms slott


Citatet i utställningstiteln är hämtat från ett brev som Tora Vega Holmström skrev till sin vän filosofen Hans Larsson i Lund.

- Hon ville aldrig finna sig i orättvisor och annat som var fel i samhället. En fransk vän hade frågat Tora Vega varför hon inte accepterade de villkor som gällde för kvinnor för att kunna leva ett lugnt och tryggt liv, säger Lars Furborg, kulturchef i Vingåker och initiativtagare till sommarutställningarna på Säfstaholms slott.

"Aldrig", hade Tora Vega Holmström svarat vännen. Skulle hon ha gift sig och skaffat barn hade det varit omöjligt för henne att ägna sig helhjärtat åt måleriet. För en gift kvinna med konstnärlig talang och ambition återstod möjligheten att ta fram penslar och färg på natten när dagens familjeplikter var uppfyllda.

- I samtiden fanns gott om avskräckande exempel på gifta kvinnliga konstnärer som fick stå tillbaka för sina män. Karin Larsson, Maja Fjaestad och Sigrid Hjertén är några av de mest kända exemplen, säger Lars Furborg.

För tredje året i rad presenterar Säfstaholm konstnärskap som har fallit i glömska. Att det var kvinnor som stod för måleriet har troligen bidragit till den kollektiva minnesförlusten.

Utställningen "Hon har talang tyvärr" 2003 lyfte fram pionjärerna, det fåtal kvinnor som i stark motvind lyckades slå sig in på akademierna under 1800-talets andra hälft. "En ny tids anda", förra sommaren, överraskade genom att visa kvinnliga konstnärers stora betydelse för modernismens genombrott i vårt land.

- Det man slogs av att modernisterna trots rösträtt och lagar som hade stärkt kvinnans ställning, inte hade fått det mycket bättre än sina kvinnliga kollegor under 1800-talet, säger Lars Furborg.

I "En ny tids anda" visades verk av totalt 25 kvinnliga modernister. Årets utställning är en fördjupat presentation av tre av konstnärerna som ingick i den.

- De är tre personligheter med mycket olika karaktärer som förenas i sin vägran att acceptera rådande villkor. De kände varandra väl och umgicks och stöttade varandra.

Ett annat skäl till att valet föll på Ester Almqvist, Tora Vega Holmström och Ellen Trotzig är att Birgit Rausing, som arbetat med utställningen skrivit biografier om alla tre. Med hennes kunskaper och kontakter var det lätt att låna in de mest karaktäristiska målningarna.

Ester Almqvist (1869-1934) var äldst i trion och kom i gång med sitt målande redan på 1890-talet efter att ha gått på Valand med Carl Larsson som lärare. Valand där båda andra studerade senare är en ytterligare en gemensam nämnare.

Från att ha målat landskap i nationalromantiska stämningar exploderade plötsligt Ester Almqvists måleri. Som genom en förlösning blir hennes målningar ljusa och expressionistiskt färgsprakande.

Hennes metamorfos sammanfaller med moderns död. Denna var prästänka i Småland och genom att Ester Almqvist hade fötts med en ryggskada gav hon sin dotter en både kärleksfull men också kontrollerad uppväxt.

Ester Almqvist var en av de första svenska konstnärer som målade arbetande människor. Så sent som 1992 blev hennes måleri känt i världen när FN valde hennes målning "Sammankomsten" för att illustrera artikeln om mötesfrihet i en frimärksserie med FN-deklarationen om mänskliga rättigheterna.

Tora Vega Holmström (1880-1967) var den mest experimentella av de tre. Hon var kosmopoliten, som genom uppväxten på Hvilans folkhögskola utanför Lund där hennes far var rektor, var van att umgås med intellektuella och ville se världen.

- Mest kända är hennes expressionistiska porträtt av akademikervänner i Lund och konstnärskollegor i Paris. På 50-talet målade hon fantasilandskap ur fågelperspektiv. Hon älskade att flyga och troligen var det under sitt intensiva resande hon hittade inspirationen, säger Lars Furborg.

Ett tydligt exempel på de manliga konstnärernas motvilja mot kvinnlig konkurrens är det svarsbrev som Carl Larsson skickade till den då 16-åriga Tora Vega Holmström efter att systern hade skickat in hennes teckningar för bedömning.

I sitt svar berömmer han först Tora Vega, "som tycks vara en rar och käck tös" för hennes sätt att teckna. "Ett har hon dock emot sig: sitt kön. För aldrig kan en kvinna bli en konstnär att hurra för och gud bevare oss för dem vi redan har", skrev Carl Larsson.

Ellen Trotzig (1878-1949) förde till skillnad från sina båda kamrater ett mycket tillbakadraget liv. Född på Österlen tillbringade hon större delen av sitt liv i och i trakterna kring Simrishamn. I sin biografi ger Birgit Rausing henne epitetet "Österlens första målarinna". Det är i naturen, vid havet och kullarna, hon finner inspirationen till sina stiliserade, ibland nästan religiöst influerade jugendlandskap.

Till skillnad från de övriga i trion kom Ellen Trotzig från enkla förhållanden. Genom en farbror som var konstmecenat fick hon möjlighet att studera. Det var i Paris hon första gången träffade Tora Vega Holmström, till skillnad från henne längtade hon hela tiden hem till Skåne.

Ester Almqvist fick redan 1904 en målning antagen till världsutställningen i St Louis. Både hon och Tora Vega Holmström fick möjlighet att ställa ut separat medan de levde. Ellen Trotzig fick mest lokal berömmelse.

"Att aldrig underkasta sig - tre kvinnliga modernister" visas fram till den 14 augusti. (PM)

Trots rösträtt och lagar som hade stärkt kvinnans ställning var det inte mycket som hade blivit bättre för modernisterna jämfört med de förhållanden kvinnliga konstnärer verkade under på 1800-talet

I arbetet med den utställningen slogs av man

Mer läsning

Annons