Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Uppdrag: feministisk porr

Annons
Överingress: De retar upp, ställer på ända och är obekväma. Med sin konst bryter de tabun och överskrider gränserna för det förväntade. Plötsligt är de överallt - de "fula flickorna". I den fjärde och sista delen av artikelserien "Fula flickor" intervjuas författarna bakom porrnovellsamlingen "Närstrid: Vanessa".

---

I diskussionen om porr har kvinnorna oftast offerrollen. Men i den feministiska porrnovellsamlingen "Närstrid: Vanessa" ställs allt på ända. Både i fråga om vad porr är för något, hur den skall berättas - och av vem.


- Det talas mycket om att kvinnors sexualitet behöver frigöras, att den är så hämmad och att kvinnor är offer. Men sedan görs inget åt det utan det blir bara något människor själva ska göra var för sig. Det känns tråkigt att behöva begränsa sig till det när man kan ta del av andras idéer och funderingar. Det ska inte bara stanna hos var och en, säger Laura Roselli.

Hon och Anki Määttä har skrivit merparten av novellerna i den feministiska porrnovellsamlingen "Närstrid: Vanessa" som gavs ut på kontroversiella Vertigo förlag i maj. Samlingen är en vidareutveckling av sexzinet Vanessa som under det senaste året har kommit ut i två nummer. Idén är att skapa explicita sexskildringar som inte är sexistiska och förnedrande, skrivna av och för kvinnor för att komma bort från den traditionella porren där kvinnor oftast är passiva objekt. Och explicita är de verkligen. Tonen är nästan brutalt rak och ord som "kuk", "fitta" och "knulla" används frekvent.

- Bra porr är något som säger mer än bara könsord, samtidigt som själva sexet är beskrivet på ett intressant sätt och där det händer något nytt och oväntat. Att bara säga "fitta" betyder ingenting utan det är vad man vill säga med det som är poängen. Jag tycker att det är jättebra att beskriva saker rakt på för man förstår det mycket bättre. Om man säger exakt vad man menar så visar man vad man står för, säger Laura Roselli.

Hittills har bokens upphovskvinnor, där också Therese Rosander och tecknaren Bitte Andersson ingår, fått både stöd och kritik för materialet. En del har tyckt att novellerna är för orgasmfixerade, andra att det skvätter omkring för mycket könsvätskor. En representant för en norsk kvinoorganisation uttryckte rädsla för att deras användande av ordet "porr" skulle göra all sorts porr legitim. Själva försvarar de ordvalet.

- Börjar man prata erotik och sexskildringar så låter det så väldigt antydande. Det finns inte så många andra bra ord, då är det roligare att ta över det ordet, säger Laura Roselli.

- Jag kan absolut förstå att man kan bli jättefrustrerad om man hållit på i 20 år och försökt krossa porren och så kommer det feminister och hugger en i ryggen. Men samtidigt så tycker jag att vi har varit tydliga med att med porr menar vi explicita sexskildringar. Jag tycker att man ska akta sig för att använda ett begrepp som är vagt. Att man vet ungefär att porr är när man ser folk som har sex med varann - och så blir det i sig kvinnoförnedrande. Det är en koppling som stänger in kvinnor, säger Anki Määttä.

Laura Roselli och Anki Määttä tänker ofta länge innan de svarar. De vet att de rör sig på minerad mark, men verkar angelägna om att komma bort från det skambelagda med sex. De efterlyser bättre produkter (filmer, tidningar, etcetera) som gör att fler kan känna sig bekväma med porr. Själva går de i tankar om att utveckla Vanessa-zinet till en "riktig" porrtidning med fler bilder.

Det låter bra. Men provokationen lurar bakom hörnet. En bit in i boken dyker en brutal våldsporrskildring upp. En man misshandlas och skändas grovt av en kvinna som tidigare varit offer för hans övergrepp. Detta trots bokens efterord där författarna räknar upp de moraliska förhållningsregler de har hållit sig till i texterna: Inga barn, inga djur, inga lik, inga droger inklusive alkohol och tobak, inget kött, inget våld som kan orsaka permanenta skador och inga våldtäkter. Nu fattar man ingenting. Är det plötsligt okej med en våldsskildring där offret "förtjänar" det?

- Så menar jag inte. Vi förespråkar självklart inte någon form av våld. Det är absolut inte någon uppmaning till någonting, utan jag har använt mig av att det är skönlitterärt och att det blir ett uttryck för vrede. Det ska tolkas på det sättet och absolut inte på något bokstavligt sätt, säger Anki Määttä.

Men hur tänkte ni då?

- Jag tycker att det är jättejobbigt om folk blir ledsna, men samtidigt har jag gjort det medvetet obehagligt för att jag inte alltid velat kåta upp folk. Syftet med det här har inte varit det klassiskt pornografiska, utan jag ville diskutera var gränsen går i hur man ser på sex och sexuella handlingar, men också provocera läsaren till att göra det.

- Självklart hade man kunnat göra en mer upphetsande och trevlig bok men jag tycker att det är viktigt att man tänker igenom vad man tycker är okej. En metod har varit att gå över gränser och göra det obehagligt för att sätta i gång tankar.

Men det är ju porr - är det inte meningen att det ska vara sexuellt upphetsande?

- Nej, jag har inte skrivit det så. Det är ju också en definitionsfråga. Porr kan ju definieras som sexuellt explicita skildringar och alla sexuella handlingar inte alltid är upphetsande. När man tar del av en akt som andra människor håller på med, tycker jag att det är självklart att allt inte är upphetsande. Det beror ju helt på vilka preferenser man har.

"Närstrid: Vanessa" provocerar på flera nivåer. Dels genom att författarna som kvinnor över huvud taget gör porr, dels genom vilken sorts porr de som kvinnor gör. Dessutom lyckas de provocera mer liberalt sinnade med att vara "för präktiga". Som kontrast till våldsskildringen märks nämligen en tydligt sexualpolitiskt korrekt anda i novellerna. Flera av berättelserna innehåller direkta instruktioner i hur man lämpligast har vissa typer av sex, andra fokuserar på förhållningssätt; till exempel vikten av att alla inblandade i gruppsex är med på det som händer. Vikten av att skydda sig med kondomer och slicklappar poängteras också frekvent i novellerna. Både Anki Määttä och Laura Roselli uttrycker en förvåning över den uppmärksamhet detta har väckt.

- Det är bra att testa sig nya saker men det är jättedumt att utsätta sig för risker som man lätt kan skydda sig mot. Könssjukdomar och oönskade graviditeter är nog aldrig kul. Och det är ju jättetråkigt om man vill knulla runt och måste råka ut för dåliga saker, säger Laura Roselli. (PM)

Mer läsning

Annons