Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Väntan är över för Laakso

Annons
Indiepopparna Laakso fick fina recensioner när de släppte debutalbumet "I miss you, I´m pregnant" för två år sedan. Men Laakso är bandet som hävdar att de vägrar att upprepa sig. På nya albumet "My gods" lämnar de plats åt både boogierock och 70-talsglitter.


Åtta månders väntan är snart över för Laakso. Den 21 september släpps deras andra album "My gods" som spelades in redan i januari. Under tiden har bandet bytt skivbolag från lilla Adrian Recordings till det större V2, vilket har skjutit fram utgivningen av skivan.

- Nu känns det ju bara underbart. Men i maj, när det var lika långt från att den spelades in till att den skulle släppas, då kändes det som att man bara var på låtsas på alla möjliga plan i livet. Det vi vill göra är ju att skapa och vara ute och spela, säger sångaren, gitarristen och låtskrivaren Markus Krunegård.

Tre fjärdedelar av Laakso sitter på ett fik i Stockholm och sippar på var sin caffe latte medan de funderar över sakernas tillstånd. Laaksos tidigare två ep-skivor och debutalbumet "I miss you, I´m pregnant" från 2003 fick i stort sett bara lovord. "En av de roligaste debuterna på länge", "ett förtjusande popband" och "ett stort stycke svensk alternativ rock" var omdömen som fälldes i samband med det engelsk- och finskspråkiga albumet. Bandmedlemmarna vill gärna tona ner det, men nu börjar nervositeten inför det kommande albumet sakta krypa närmare.

- Det verkar som att det är älska eller hata-stämning på skivan. Antingen förstår man det och älskar det, eller så förstår man inte och hatar det, säger trummisen Lars Skoglund.

- Vi tycker att vi har gjort en klassisk skiva och det är egentligen det viktiga. Det går aldrig att veta hur folk ska reagera. Men det är klart att man bryr sig om vad folk tycker. Vi vill ju att så många som möjligt ska få möjlighet att upptäcka oss, säger David Nygård som bland annat spelar dragspel och glockenspiel i bandet.

"My gods" - enbart på engelska den här gången - innehåller tolv låtar med nervig indiepop som emellanåt ramlar tvärs över glittrig rock från 70-talet, vacker stämsång och ett och annat utbrott av storslagenhet. Från indieaviga "High drama" till svulstiga "Someone somewhere" finns hela tiden det gnälligt skeva egensinne som börjar bli Laaksos kännetecken.

- Det känns som att vi är mer självsäkra som personer och som grupp. Vi vågar leka mer med bilden av oss själva. Nu har vi med alla sådana här osmakliga grepp som man annars kanske inte skulle våga ha med, men som förhöjer musiken på något sätt. Boogiewoogie-pianon och boogierockriff och lustmord på allt utom reggae som finns på den här skivan, säger Markus Krunegård.

Från början hade bandet över 50 låtar att välja mellan till albumet. Allt som lät det minsta som på debuten, slängdes skoninglöst i papperskorgen. Markus Krunegård tror att de överblivna låtarna kommer att gå ett sorgligt öde till mötes. Han och de övriga vill inte upprepa sig, och tror att det handlar om en sorts rastlöshet.

- Det är stor skillnad på att skriva låtar till en skiva, än att skriva låtar som kanske hamnar på en debut. Nu har vi ju haft ett mål med låtarna medan vi har skrivit dem. Vi har vetat att det ska bli en skiva och har skrivit under en förhållandevis kort tid jämfört med hur lång tid vi hade på oss att skriva låtar till debuten. Det är mer sammanhållet och texterna känns bättre tycker jag. Ett tag var jag jäkligt intresserad av refränger och det har jag inte varit alla gånger på den här skivan, säger Markus Krunegård.

Albumet är som vanligt producerat av Jari Haapalainen som bandet refererar till som sin femte bandmedlem.

- Han har mycket åsikter och bra åsikter. Han lyckas trigga folk till att prestera bra saker och på något sätt skapa en stämning där man vill imponera på honom, vilket är ganska bra. Men det kanske har med oss att göra, att David som är ett stort Bear Quartet-fan fick jobba med idolen, säger Markus Krunegård.

Laakso har inte direkt legat på latsidan sedan "My gods" spelades in i januari. Redan nu finns 30 nyskrivna låtar till ett kommande album. Och i juni drog de till en stuga i Finland och spelade in en helt och hållet finskspråkig skiva. Den ska till en början släppas i enbart Finland, men kanske också i Sverige så småningom, berättar Markus Krunegård.

- Det går ju bra för Dungen i USA, så det kanske kan bli världsherravälde med den skivan. Den är väldigt mycket folkligare än den här och innehåller spontant skrivna låtar. Lite som tidiga Robert Broberg, lite halvbuskis, raggarrock. (PM)


Fakta Laakso:

Medlemmar: Markus Krunegård (sång, gitarr), Lars Skoglund (trummor), David Nygård (dragspel, glockenspiel, m.m), Mikael Fritz (bas).

Diskografi: "Long beach" (ep, 2003), "I miss you, I´m pregnant" (album, 2003), "Aussie girl" (ep, 2004).

Aktuella: Med andra albumet "My gods" som släpps den 21 september.

---

Turnéplan:

24 september Örebro, Klubb Smart

5 oktober Göteborg, Uppåt Framåt (Obs! Markus solo)

6 oktober Linköping, Herrgårn

7 oktober Norrköping, Hugos

14 oktober Lund, Blekingska Nationen

15 oktober Hässleholm, Perrong 23

20 oktober Stockholm, Kägelbanan

21 oktober Malmö, KB

28 oktober Uppsala, Kalmar Nation

4 november Trollhättan, Sand  

7 november Studentbåten, Sverige - Finland

11 november Göteborg, Pustervikbaren

19 november Sandviken. Kungen

24 november Växjö, Kafé Deluxe

Mer läsning

Annons