Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Världens hederligaste man

/

Annons

För en knapp vecka sedan såg jag något som jag aldrig har sett förut. Det var på tågstationen i Sundsvall.

En herre fångade toalettdörren efter den tidigare besökaren. Sedan släppte han dörren, lät den gå i lås, la i en femkrona, öppnade och gick in.

Vad hände där?

Mannen såg överraskad ut efter att ha fått tag i dörren, så han stod knappast slugt och väntade på ett tillfälle att gratiskissa. Han råkade bara befinna sig tillräckligt nära för att handen reflexmässigt skulle greppa dörren. Först då, när han redan höll i handtaget, slog det honom att han var på väg att planka in på toaletten. Detta rimmade tydligen inte med hans självbild så efter en sekunds övervägande släppte han dörren, bara för att genast betala för sig och öppna den igen.

Första gången jag fångade en toalettdörr på det där sättet var jag väldigt ung. Jag oroade mig över att betalningsgrunkan bara tillät en låsning per krona och att dörren inte skulle gå att låsa upp om jag reglade den. Som att straffet för att inte betala var att antingen gå på toaletten med olåst dörr eller att aldrig komma ut igen (förrän nästa betalande låste upp).

Kanske var mannen orolig för samma sak.

Några dagar senare intervjuar jag en konstvetare om hans utbildning. Vi åker buss, ettan i Umeå, från Vasaplan till Umedalen och tillbaka igen. Sedan förbi sjukhuset och universitetet och till Ersboda. Hela slingan tar en timme. Jag filmar.

Konstvetaren berättar: "Efter utbildningen såg jag allt med nya ögon. Det var som att jag fick ett nytt språk. Bussresorna genom stan blev något helt annat."

Den lågt stående höstsolen bryter in genom bussens lortiga fönster. Motljuset gör de rörliga bilderna gott. Inte förrän efteråt, när jag tittar igenom det filmade materialet, ser jag dammet som yr i luften. Det ser fantastiskt ut.

Flera gånger under veckan återvänder tankarna till mannen på tågstationen i Sundsvall. Varför? Är han min konstvetenskap, det som gör att jag kommer att se världen på ett nytt sätt? Eller är det för att det finns en berättelse i det här, ett sannolikt fängslande personporträtt?

"I huvudet på han som släppte toadörren". Eller. "Världens hederligaste man."

Om jag bara visste vem han är.

Mer läsning

Annons