Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Veckans filmkrönika

/

Digitala storfilmer på landsorten

Annons
Efter ett besök på Folkets hus i Söråker kan jag konstatera att digitalbio fungerar alldeles utmärkt. Sin city såg lika bra ut där, uppspelad från en hårddisk, som på Filmstaden i Sundsvall där filmen visas från rullar. Salongen, eller aulan, i Söråker är däremot långt ifrån optimal för filmvisning. Stolarna står på ett platt golv nedanför en djup scen, med filmduken placerad längst in.
Det är inte katastrofalt, men gör ändå att biografen behöver något extra för att locka fler än de närmast sörjande. (Om det ens är ett mål vet jag inte, men ändå.)
Biografen i Söråker skulle ha passat på att visa Världarnas krig, som inte gick upp på Filmstaden. Den typen av storfilm, som inte visas på storebrorbiografen, skulle kunna dra publik hela vägen från Sundsvall. Eller Köpmannen i Venedig, som kommer till Draken först i september. Al Pacino kan locka en hel del människor, bara han och filmen syns, till exempel i en bioannons.
Nu är tillgången till digital biograffilm ett kapitel för sig, med ett fortfarande halvrisigt utbud och förmodligen också en del rättighetsbekymmer i förhållande till film på rulle. Att vänta sig en film som It's all gone Pete Tong till Söråker kan därför vara att ta i, särskilt som den förmodligen inte drar publik i drivor. Världarnas krig hade dock suttit fint för den unga digitala biografen och för filmpubliken, som hade fått se storfilm på bio för en femtiolapp.
På lördag kväll visar Sveriges television två långfilmer i tät följd. Först den italienska komedin Jag älskar soldater, som vann en Oscar för bästa utländska film 1992. Den handlar om åtta italienska soldater som blir isolerade på en grekisk ö under andra världskriget. Där finns inga fiender att bekämpa, alla män är ju ute i kriget. Kvar finns bara gamla, barn och kvinnor.
Senare på kvällen visas den amerikanska filmen Joe Goulds hemlighet från 2000.
Det är en film som jag bestämt har för mig att jag har sett på tv tidigare. Den handlar om journalisten Joe Mitchell som i 1940-talets New York möter bohemen Joe Gould. När Gould dör avslöjas hemligheten, men jag kommer inte ihåg upplösningen. Jag minns dock tydligt Stanley Tucci (som också regisserat) och Ian Holm i sina roller, baserade på verkliga människor.
Lördag blir filmkväll, således.
För övrigt: Är det inte fantastiskt roligt att Katie Holmes är med i Batman begins, en film där sinnesförändrande droger spelar en så central roll, när hennes scientologipassionerade fästman Tom Cruise reser jorden runt och dillar om att ingen människa allra minst Brooke Shields efter hennes förlossningsdepression behöver psykofarmaka.
Jag antar att om herr Cruise hade spelat Batman skulle han ha ordinerat åklagare Rachel Dawes (Holmes) vitaminer och motion efter att hon förgiftats av Fågelskrämman, istället för att ge henne någon hemsk "mind altering drug" kallad motgift.

Mer läsning

Annons