Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Veckans filmkrönika

Annons
Van Veeteren med eller utan filmstöd

Det sedan tidigare ett år försenade nya filmavtalet skulle ha varit undertecknat
i maj. Enligt tidningen Göteborgsposten kommer det tidigast att bli klart den
sjunde september. Filmbranschen svävar därmed vidare i ovisshet när det gäller
hur mycket pengar Svenska filminstitutet kommer att ha att fördela under
perioden 2006-2010. Dessutom ska flera av filminstitutets konsulenter bytas ut,
vilket ytterligare kan fördröja fördelningen av produktionsstöd till nya
projekt.
En producent som uttalar sig i Göteborgsposten har en teoretisk poäng när hon
säger: Ingen blir särskilt pigg på att ta risker. Det blir lätt en satsning på
polisfilmer och andra säkra kort. På sikt kan det vara skadligt för filmens
utveckling.

Visst kan minskat eller osäkert ekonomiskt stöd leda till att filmproducenter
satsar på så kallade säkra kort, det vill säga likriktade och trista filmer,
men så ser ju en stor del av utbudet ut även med ett filmavtal på plats. Det är
Beck, Hamilton, Wallander och Van Veeteren varvade med filmer på temat
lantisar-i-staden alternativt storstadsbor-på-landet.

Den intressanta frågan är därför inte vad som skulle hända utan filmstöd, för
det nya avtalet kommer ju, om än sent. Filmproducenter och andra i branschen
borde istället fundera över varför den svenska filmfloran trots filmstöd är så
pass likformig.

Sedan kan man inte annat än hålla med ordföranden i Svenska filmproducenters
förening, Christer Nilson, när han poängterar det märkliga i att filmen, trots
sin stora popularitet, är avsevärt lägre prioriterad jämfört med andra
kulturformer. Operan och Dramaten har var för sig större stöd per år än statens
andel av produktionsstödet till film. I Sverige är det statliga
produktionsstödet dessutom bara hälften så stort som det i Danmark och Norge,
påpekar Christer Nilson för Göteborgsposten.

I Sundsvall reser vi oss tillsammans med Draken inför en förhoppningsvis
spännande och varierad filmhöst. Och det börjar bra. Säsongens första film i
stadens alternativsalong är Undergången Hitler och tredje rikets fall, en
tysk film om nazistledarens sista dagar. Om två veckor kommer Attentatet mot
Richard Nixon, som den här spalten har talat sig varm om tidigare. Därefter
följer i tur och ordning Köpmannen i Venedig med Al Pacino och Kärlek tur och
retur i regi av François Ozon.

Variation var ordet. Sa jag förresten att det har spelats in sex långfilmer om
polisen Van Veeteren? Två av dem kommer att visas på bio. Båda har fått
produktionsstöd. Där ser man vilka kreativa risker vi kan ta i Sverige bara det
ekonomiska är på plats.

Håkan Norberg

Mer läsning

Annons