Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Veckans tv-krönika

/

Ausonius, Persson och Norén

Annons
Det första avsnittet av miniserien Lasermannen var lite av en besvikelse. Nästan plikttroget avverkade dramat en rad av attentaten, varvat med polisens inledande utredningsarbete och ögonblicksbilder från John Ausonius ungdomsår.
Upphovsmännens löfte om att vara förlagan trogen, ett löfte som lovade så gott, kändes plötsligt som en belastning. Gellert Tamas bok flyter som en filmremsa, men dramaseriens rörliga bilder blev som rabblande skrift. Lyckligtvis fortsätter inte serien lika fyrkantigt.

I den andra delen, som visades i Sveriges television i onsdags, hittar regissören Mikael Marcimain formen och flytet. Det som till en början var redovisande blir suggestivt, det platta får dimensioner och huvudrollsinnehavaren David Denciks förträffliga spel kommer till sin rätt. Med alldeles lagom mängd återhållsamhet gör han ett isande porträtt av den rasande John Ausonius. Dessutom är han otäckt porträttlik.
På onsdag visas den tredje och avslutande delen av Lasermannen. De två tidigare avsnitten finns att se på svt.se.

Om en vecka visar Sveriges television Gellert Tamas och Malcolm Dixelius dokumentärfilm om Wolfgang Zaugg, alias John Stannerman, alias John Ausonius. När Ausonius 2001 erkände sina brott fick Gellert Tamas som enda person intervjua honom. Samtalen blev boken Lasermannen, som blev dramaserien med samma namn, och nu alltså även en dokumentär som tecknar Ausonius liv - från uppväxten i Vällingby, via livet som börsmäklare och yuppie, till bankrånare och rasistisk seriemördare.
Men trots sina brott ser sig Ausonius som laglydig. Så här beskriver han sig själv i dokumentärfilmen:
"Världen består av 99 procent laglydiga människor. Jag är en del av den världen, inte den procenten som är kriminell."

Brist på sjukdomsinsikt lär vara en av de viktigaste sakerna att övervinna för att bemästra psykisk ohälsa. Där har uppenbarligen Ausonius en bit kvar. Men vad säger man om människor som säger rätt saker, som medger problem, men egentligen inte tycks förstå vidden av dem? Som någon som ber om ursäkt, rättframt och utan krusiduller, men som på något sätt ändå lyckas få in ett "men" - utan att säga det. Ungefär som Göran Persson i det förlängda Aktuellt i onsdags, där statsministern kommenterade katastrofkommissionens rapport om hur regeringskansliet och myndigheter skötte sitt arbete i samband med tsunamikatastrofen.

Efter att ha sett hur Lars Norén hanterade några av landets farligaste brottslingar i dokumentären Repetitioner (på Drakens filmfestival) önskar jag att han skulle ställa sig till förfogande som statsminister. Make till gott ledarskap har jag aldrig skådat. Lars Norén for president!

Mer läsning

Annons