Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vnjett: Konsert

Annons
Vnjett: Konsert
Pipeline: 22-Pistepirkko + Melpo Mene

Betyg: 3
Egensinnig rock läste jag någon beskriva 22-Pistepirkkos musik som. Snarare ordinär och aningen platt, om nu fredagens spelning på Pipeline ska anses vara en värdemätare. För aldrig bränner de tre herrarna från Finland fast sin musik på pannan. Istället drar de ut flera kompositioner i vad som känns som en oändlighet tills dess att en irritation byggts upp som ligger och pyr precis under ytan. Starka låtar som Coffee girl, Frankenstein och Quicksand är förvånande nog svagare denna kväll än någonsin tidigare.
Måhända är det ålder som tar ut sin rätt. 22-Pistepirkko bildades i början på 80-talet och har alltså nästan 25 år av musikskapande på sitt samvete. Så erfarenheten saknas ej, men glöden verkar som borttappad.
Sångaren, tillika gitarristen PK Keranens röst lyfter endast då tempot sänks; sålunda allt för sällan. Men när bandet återvänder för två extranummer påvisar Keranen i det första, This time, att rösten fortfarande finns kvar i sin ursprungliga, närvarokänsliga kraft. En nästan lika stark upplevelse blir det när trummisen Espe Haverinen för kvällen klädd i en urtjusig skjorta kliver fram till mikrofonen och sjunger Tired of being drunk. Då blir musiken skör och vacker, i åtskillnad från den gitarronani
som annars allt för ofta presenteras. Och om dessa två tredjedelar av Pistepirrko symboliserar ett tungt svårmod, så axlar bassisten och keyboardisten Asko Keranen rollen som en gummifigur troligtvis alltför bevandrad bland sagorna om Mumintrollen.
Fredagens behållning står förbandet Melpo Mene för. På Pipelines lilla scen passar de som handen i handsken. Erik, som utgör kärnan av Melpo Mene, sjunger och spelar som om publiken likaväl kunde ha bestått av ett gäng dagisbarn; endast musiken har någon betydelse. Så trots deras anspråkslösa
framtoning redan från första början, växer huvudpersonen, liksom tillhörande band in i rollen som artister desto längre deras spelning pågår, för att nå zenit i avslutande låten Don´t save me.

Mer läsning

Annons