Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Nordiska Blåsarkvintettens konsert skapade många stämningar

Konsertrecension
Nordiska Blåsarkvintetten: Stämningar
Musik av Franz Danzi, Paul Hindemith, Henrik Strindberg med flera
Stadshuset Sundsvall torsdag; Sollefteå kyrka fredag, Njurunda kyrka lördag

Annons

"Stämningar" var tänkt att blanda musik med texter av musikern och skribenten Hedvig Marklund.

Men eftersom allas känslor till musik är olika och texterna kanske inte skulle passa alla, fick vi istället Hedvid Marklund i en programbok. Där skriver hon på gränsen mellan saga och vetenskap och funderar över allt från musikens oförklarliga påverkan på oss till tonsättares tillvaro. Ett kul, originellt och lärorikt grepp.

Dessutom uppmanades publiken att ge extra noga akt på sina känslor, eftersom styckena valts för att vara så olika som möjligt. Här följer några av mina.

Paul Hindemith kan i sin harmonik inge en känsla av metall, av stramhet - men inom den fasta väven skickar han ut instrumenten på fria äventyr och leker med rytmer. Här upplevde jag bland annat medeltid. mystik, flyguppvisning och barn som retas och pekar finger.

Läs vidare: Nordiska Kammarorkestern

Eugène Bozza är den romantiske landskapsmålaren: här kände jag frisk havsbris och såg vida panoraman, djupa skogar med myrar och solglimtar mellan träden samt små byar där människor dansar och bedriver jakt.

Henrik Strindbergs "Puff" är ett ljudkonstverk mer än musik, till stor del byggd på luftljud. I svagare passager blandade sig restaurangdörrar och publikljud in i verket, men när ljudet från scenen var intensivare kunde jag förnimma naturen: djur, lövprassel, vindsus och väsandet när eld möter vatten. Och en gnagande känsla av att saker pågick runt mig som jag inte såg, inte hade kontroll över.

Poulencs småstycken var kvällens lustifikationer. Cirkus, leksaker på marsch och söta små danser; här var det inte på allvar, det var leende, muntert.

Läs vidare: Nordiska Kammarensemblen

Med säker teknik och djup klang tog Mattias Larsson oss med till en Stravinskij vars tankar ibland svävar lugnt, ibland kilar som en ljusstråle - och det rytmiska tredje stycket sägs vara inspirerat av kacklet i en hönsgård. I Japan lär flöjten vara det enda ljud som når de döda, och när Maria Garlöv Thorsell spelade Kasuo Fukushima rymde flöjten alla världens vindar som blåste över alla tonhöjder, friskade i här och gick till vila där.

Danzi, slutligen, är klassicisten med känslan av ljus, optimism och trygghet. Här stannar ingen mollstämning länge och aldrig hotar en disharmoni. Trygg känner man sig också med denna väloljade och välspelande kvintett, som sprider trevnad, ständigt finner på nya musiktankar och alltid så högklassigt genomför vad helst den tar sig för.