Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Norrland - fortfarande Sveriges koloni

Norrland är allt från Gävle till Treriksröset. Kan det finnas en särskild norrländsk identitet?
Ja, hävdar Po Tidholm, journalist och författare: upplevelsen av att leva i en koloni inom landet. Han har åter väckt "Norrlandsfrågan" till liv med sin bok "Norrland".

Annons

I boken finns texter från olika tidningar, där han synat sitt barndomsland i sömmarna. I går var han i Kulturmagasinet, inbjuden av Föreningen Tidsspegel, ABF och biblioteket, för att berätta vad han funnit.

Han fann ett medvetet kolonisationsprojekt som drivits sedan 1600-talet, då andra länder hämtade rikedomar bortom haven, men Sverige fann sina norrut. Ända till 20-talet pratade man om Norrland som en koloni. Och än i dag bedrivs samma kolonialpolitik: landet töms på resurser och de vinster som görs ser de norrländska kommunerna knappt röken av. Hoppet om arbetstillfällen och skatteinkomster blir det också allt magrare med.

Po Tidholm menar att Norrland ännu lider av sviterna av baggböleriet på 1800-talet, då bönder lurades att sälja sin skog billigt till skogsbolagen. I byn Skyttmon, där ingen sålde, bodde folk i herrgårdar och körde Bugatti.

– De blev inte rika på andras bekostnad utan på sin egen skog. Så kunde det ha sett ut på fler ställen, säger Po Tidholm.

I dag upprepas mönstret i till exempel vindkraftsdebatten. När kommunerna via den kommunala vetorätten försöker få något i gengäld av kraftbolagen misstänkliggörs de: attityden är att Norrland självklart ska ge bort sina resurser gratis. Likaså är gruvnäringen inne i en expansiv fas, men med svenska regler kan gruvorna snarare bli förluster för kommunerna. Bolagens vinster forslas bort; arbetet sköts allt oftare av gästarbetare och ger inga skatteinkomster.

– Pajala kommun får inte mycket från sina gruvprojekt men måste bygga ut reningsverk, vägar och räddningstjänst. I Blaiken gick en gruva i konkurs och lämnade ett område som måste saneras för 200 miljoner, säger Po Tidholm.

Allt handlar inte heller om pengar. Så länge det högsta idealet är valfrihet mellan olika servicealternativ är det svårt att få människor att bo i glesbygd. Ändå skymtar kanske en ljusning.

– Först kommer det att gå dåligt för Norrland, men sedan kan det dyka upp nya ideal i samhället. Om vi bevarar våra lokalsamhällen någotsånär intakta kan det vända, säger han.