Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Nya partier mot riksdagen

Antalet ”nya” partier som knackar på riksdagens port är många. Jag sätter nya inom citationstecken för att flera av dem egentligen funnits ett bra tag, men det är nu de vädrar morgonluft.

Sverigedemokraterna är det parti som ser ut att ha störst chanser att nå riksdagen efter valet i höst. Partiet har i flera val i rad ökat sin representation på lokalplanet. Lite förenklat kan man säga att de började få fäste i Skåne och södra Sverige och har sakta men säkert klättrat norrut. Partiet har dock haft svårt att få något riktigt fäste i Stockholmsregionen. I Medelpad fick partiet mandat i Sundsvall, Timrå och Ånge efter förra valet. Men på grund av interna stridigheter har partiets representant i Timrå hoppat av och i Ånge står platsen tom då partiet fick representation utan att ha någon kandidat.

Den totalt dominerande frågan för partiet är invandringen och dess följder. Partiet har politik på ett flertal områden men i princip allt kokar ner till att allt blir bättre om invandringen stoppas och de invandrare som finns här uppmuntras att återvända till sina hemländer. I opinionsmätningarna pendlar partiet runtikring fyraprocentsspärren och kan mycket väl komma in i riksdagen.

Sedan har vi Piratpartiet (PP) som gjorde ett kanonval i Europaparlamentsvalet i fjol. Då lyckades partiet plocka 7,1 procent av väljarna med sin politik för ett stärkt skydd av den personliga integriteten och en förändrad upphovsrätts- och patentslagstiftning (ibland tyvärr förenklat till att enbart handla om fri nedladdning). Valresultatet ledde först till ett mandat i EU-parlamentet men efter att Lissabonfördraget trätt i kraft fick partiet ytterligare ett mandat. Det är tveksamt om partiet kan upprepa de framgångar som det hade i valet till Europaparlamentet.

Piratpartiets ledare Rick Falkvinge har dessutom en tendens att prata innan han tänker – nu senast genom att säga sig vilja slopa lagen mot innehav av barnporr, något som han raskt tog tillbaka när han insåg att det kanske inte var någon valvinnare – något som knappast förbättrar partiets chanser.

Feministiskt initiativ (FI), som hade sin valupptakt i Sundsvall i veckan, siktar också mot riksdagen genom att förespråka en tydligt vänsterlutande jämställdhetspolitik. Partiets starkaste vapen är den karismatiska ledaren Gudrun Schyman. Få politiker väcker känslor på samma sätt som Schyman, på gott och ont.

Partiet borde ha chansen att locka till sig vänsterväljare, kanske särskilt kvinnor, som är missnöjda med att Lars Ohly och Vänsterpartiet har anpassat sig för mycket efter de två andra partierna i den rödgröna koalitionen. Samtidigt straffas partiet av att det ser ut att bli ett väldigt jämnt val – vågar partiets potentiella väljare chansrösta på FI och riskera att ”kasta bort” sina röster? På marginalen kan sådant fälla avgörande om valet blir en sådan strid på kniven som det ser ut att bli.

Till sist har vi Sveriges pensionärers intresseparti (SPI), som bland annat är aktiva här i Sundsvall och är flitiga skribenter på insändar- och debattplats i ST. Antalet äldre blir allt fler samtidigt som många pensionärer är missnöjda med sänkta pensioner i finanskrisens spår och med att de inte fått ta del fullt ut av regeringens skattesänkningar. Kan det nå till riksdagen? Jag är mycket tveksam. Partiet är för illa organiserat och har inget tydligt genomslag på riksplanet. Hur många, förutom de närmast sörjande, vet ens vem som är partiets ledare?

Gemensamt för dessa fyra partier är att de, till skillnad från dagens riksdagspartier, är väldigt nischade. Alla har de sina profilfrågor, men de saknar kompletta partiprogram och det är svårt att utröna hur de kan komma att ställa sig i frågor som inte är inom partiernas intressesfär. Hur ser till exempel SPI:s utrikes- och försvarspolitik ut? Vad anser FI om EU? Har Piratpartiet över huvudtaget någon ekonomisk politik? Och Sverigedemokraterna – har de något annat att komma med än att kräva stoppad invandring?

Miljöpartiet är ett parti som faktiskt har lyckats med resan att gå från att vara ett enfrågeparti till att växa ut och bli ett parti med en fullständig politik. Men det har kostat, många av partiets ursprungliga medlemmar känner inte igen sig i dagens parti. Den som till exempel följer det tidigare språkröret Birger Schlaugs blogg blir snart varse att han inte har mycket till övers för dagens miljöpartister – detta trots att MP under de senares ledning har varit mer framgångsrikt än någonsin tidigare. Mätt både i inflytande över den förda politiken och att döma av opinionsmätningar de senaste åren.

Risken för interna stridigheter är alltså stor när ett nischparti tvingas bredda sig och ta ställning i alla de frågor som på en mandatperiod tar en sväng via riksdagen.