Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Objektivitet – vad är det?

Annons

Som journalist ska man vara objektiv.

Begreppet omfattar en massa olika saker – men när det kommer till oss sportjournalister brukar snacket handla om att vi inte ska hålla på något lag.

Flera krönikörer på de stora drakarna brukar också ofta vara väldigt snabba med att klargöra att de inte håller på något speciellt lag.

Men oj vad tråkigt om det nu verkligen är så.

Vi som skriver om sport har ju (eh, tro det eller ej) ett intresse för just ämnet sport. För att ha det måste man så klart inte hålla tummarna extra hårt för en specifik idrottare eller lag. Imponerande prestationer – inom vilken gren det än må vara – är alltid kul att se.

Men nog fasen är det extra roligt om de utförs av någon eller några som du av någon anledning har några slags känslor för.

Varför skulle det vara annorlunda för en sportjournalist?

Och om objektivitet handlar om att inte ha några känslor för personer och klubbar i sportens värld så blir det jäkligt svårt, speciellt för många av oss som jobbar på lokaltidning.

Vi har ju i stort sett att göra med samma personer och lag år ut och år in. Själv är jag uppväxt här i Medelpad och vilka lag tror ni det är jag följt mest genom åren? Jo, samma som jag nu bevakar.

På samma sätt som man alltid i sportsammanhang är blågul så är jag också en lokalpatriot.

Men det är inte bara därför som jag – jo, jag erkänner – tycker att det är jättekul när det går bra för Giffarna, Timrå IK, Saints, Sundsvall Hockey, SDFF, Dragons eller något annat av distriktets lag.

Jobbmässigt är det så gott som alltid också roligare och lättare när det går bra för dem vi skriver om. Det är väl ingen högoddsare att det är mycket trevligare att klampa in i ett segerrusigt omklädningsrum jämfört med ett där besvikna spelare bara pratar med oss frågvisa reportrar för att de måste...

Är jag då Sveriges mest icke-objektiva sportjournalist?

Nej – i alla fall inte enligt min måttstock.

Att jag har känslor för ett lag har ingen betydelse när jag iklär mig min yrkesroll. I den rollen måste jag göra det som förväntas av mig från arbetsgivare, läsare och även av mig själv; att kunna ställa kritiska frågor, ifrågasätta, granska och skriva om intressanta saker även om de är obekväma för klubbarna och höra alla olika parter vid en konflikt.

Personliga känslor och åsikter läggs åt sidan – precis som för vilken krim- eller allmänreporter som helst.

Och för mig är det just detta som objektivitet handlar om.

Först skulle han till NHL. Sen inte. Jo, men så blev det Dallas ändå. Fast han skulle komma tillbaka. Nu sätter kanske förbundet stopp för det. Karusellen kring Timrås Tom Wandell fortsätter. Varför kan man inte bara få ha lite lugn och ro någon gång?

En rättvis seger mot Leksand i veckan. Sundsvall Hockey fortsätter vara idrotts-Medelpads största positiva skräll i höst. Den negativa skrällen har vårens SM-finallag Dragons onekligen stått för.