Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Och vinnaren är: Mozart!

Vilket är Sundsvalls mest omtyckta klassiska musikstycke?

Annons

Tonhallen
Melodie Grand Prix Classique
Önskekonsert med Nordiska kammarorkestern Sundsvall
Dirigent: Alexander Hanson
Programvärd: Kersti Adams-Ray
Solister: Maria Garlöv Thorsell, piccolaflöjt, Mona Sandström Kontra, piano, Jonas Lindgård, violin och Susanne Francett, sopran

Numera har frågan ett svar; ovetenskapligt förstås eftersom bara de som velat rösta via Sundsvalls Tidnings hemsida varit representerade och de endast fått välja mellan 25 musikstycken. Men ändå publikens val, och det från en lista med det mesta ur repertoarens örongodisburkar.

Igår, när publikens tio-i-toppval spelades, bjöds precis som vid schlagerfestivalen en del överraskningar. Men till skillnad från Schlager-EM kunde denna orkester själv spela Eurovisionssignaturen, Charpentiers Te Deum.

Förvisso var konserten, med idel tryggt välkänd musik, i första hand tillägnad den ovana publiken. Men också den trogna konsertpubliken njöt av en fullsatt Tonhall, feststämning och som drivhjul spänningsmomentet i form av topplistan, presenterad i omvänd ordning av professionella Kersti Adams-Ray. Kammarorkestern under Alexander Hansons ledning spelade ovanligt spänstigt och piggt till och med för denna vanligtvis så fräscha och spelglada orkester.

En av den röstande publikens överraskningar var att Strauss An der schönen blauen Donau inte var bland de tio; en annan att Beethovens Ödessymfoni bara knatat upp till tionde plats. Men den blev i alla fall spelad; lite för snabbt för att vara stabil, men med den krypande stämningen väl återgiven. Hugo Alfvéns Vallflickans Dans var däremot utmärkt stabil i den minst sagt virtuosa violinstämman.

Ur Vivaldis Piccolakonsert, listans åtta, spelade Maria Garlöv den lugna satsen fågelsångsljust med långa, egaliserade fraser. Plats sju, Romans Drottningholmsmusik, blev för snabbt avfyrad för att få riktig stuns, medan sexan, Mozarts Eine Kleine Nachtmusik, fick en fint omsorgsfull behandling.

Efter paus kom de musikaliska äventyren tätare. Ett var bonussatsen ur Mendelsohns fjärde symfoni; en fruktig och frodig tolkning av den virvlande musiken och härligt blåsarspel. Mozarts ljuvliga mellansats ur den 21:a pianokonserten, femma på listan, gavs av orkestern och Mona Sandström Kontra den silkesmjukaste dräkt jag hört den i.

Efter Griegs I Bergakungens sal, väl uppbyggd med spänning, gav Jonas Lindgård en yvig tolkning av Vivaldis Hösten, som fick en att spetsa öronen och höra nya fenomen i det nötta stycket.

Romans ur Lars-Erik Larssons Pastoralsvit var en vinnarkandidat; möjligen är bara samme tonsättares Förklädd Gud mer känd och älskad i Sverige. Men här hade publiken gett romansen silver och lyft till seger en outsider: Nattens Drottnings aria ur Mozarts Trollflöjten. Detta ljungande stycke med sitt budskap om hämnd är inte det mest lättsmälta; däremot oerhört imponerande. Och inte är det mindre imponerande att orkesterns violinist Susanne Francett kan kliva upp och sjunga arian med sin härliga höjdröst. Nu fick hon reprisera sin succé från sommarens operafest till Hjördis Schymbergs ära, och kanske la hon grunden till denna seger redan då.

Som helhet var det en rolig kväll, full av fräscht och friskt spelad musik, sprakande fest och massor av inropningar. Ett koncept som, med lite variation, borde kunna upprepas.