Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Om Sundsvalls elnät fungerade som vården

"Ring, ring."

"Sundsvalls elnät, vad kan jag hjälpa till med?"

"Jo, jag är utan ström."

"Ja då är det bäst att du åker in till vår huvudenhet så kan de kanske hjälpa dig."

Efter sex timmars väntan får du ett paket batterier och en rabattkupong på ett gasolkök samt en uppmaning att köpa fler batterier och kontakta den mobila serviceavdelningen.

Läs också: Nya lösningar behövs inom vården

Läs också: Vem beslutar om vården?

På serviceavdelningen finns ingen person närvarande men morgonen dagen därpå lyckas du lämna ett meddelande och på eftermiddagen ringer en person upp som ger dig en tid om en vecka.

Personen gör en undersökning men hittar inget fel, konstaterar dock att du är utan ström och ger dig en ny tid nästa vecka samt en rekommendation att köpa fler batterier.

Proceduren upprepas tre gånger till, som tur är kan din granne hjälpa dig med ved och så drar ni över en skarvkabel under tiden.

Till slut blir du riktigt förbannad och kräver att få tala med en elektriker och får till svar: ”Vad tror du han kan hjälpa dig med?”. Efter att ha fått ett raseriutbrott får du dock nya starkare batterier till ficklampan och dessutom träffa en ny person på serviceavdelningen som åtminstone hittar och byter en trasig säkring i elstolpen så viss funktion återkommer (en fas av tre) men hen hittar ingen orsak till felet så säkringen går någon gång i veckan.

■■ Här hittar du fler insändare och debattartiklar.

Nu blir det med tiden en vana att byta säkring i elstolpen så att om den går på dagtid en vardag så kan det gå att få kontakt och åtgärdat kanske så fort som nästa vardag – men om det är helg eller kväll så kan ingen göra något.

I verkligheten var det ju så att jag ringde Sundsvalls energi en eftermiddag när jag kom hem från jobbet och konstaterade att vi inte hade någon el, de var vänliga att koppla över mig till Sundsvalls Elnät som var de jag skulle prata med. Jag fick omedelbart prata med en driftledare som ställde några frågor och tog min adress och cirka tio minuter senare var en servicebil på plats, strax därpå ytterligare en. Systematisk felsökning och effektivt arbete följde och knappt en timme efter att jag felanmält fungerade allt igen och problemet har inte återkommit.

Läs också: Alla sjukhus behövs och alla vårdplatser behövs

Läs också: Från en blivande Ådalenbo och världsmedborgare

Den inledande beskrivningen är inte en beskrivning om en elnätsägare utan en omskrivning om hur sjukvården behandlat min kroppsskada. Det intressanta i sammanhanget är att både sjukvåden och Sundsvalls elnät är offentligt ägt, varför är det då sådan skillnad i kvalitet? Kan det vara så att Elnätet drivs på marknadsmässiga grunder i jämförelse med andra elnätsaktörer och inte bara får utan bör gå med vinst och sålunda måste ha nöjda kunder medan sjukvården lever i sin monopolistiska vinstförbudsbubbla?

Avslutningsvis måste jag fråga mig, varför skall jag betala skatt till en sjukvård som är så dålig att jag förlorat tusentals kronor i lön på grund av onödig frånvaro och i förlängningen har samhället förlorat skatteintäkter, nu kommer jag ju att köpa en privat sjukförsäkring för det offentliga törs jag inte längre lita på och då vill jag inte heller betala till det offentliga slukhålet.

Sjuk och uppgiven

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel